– Jag är glad att jag fick se så mycket och resa. Cykel är en härlig sport så. Men jag slutade alldeles för tidigt, säger 46-åringen i videointervjun på webben.
Michael Ringdahl är Linköpingskillen som började cykla i tioårsåldern i CK Hymer. Han blev en talang, tillsammans med Magnus Bäckstedt som nådde de stora loppen utomlands. Även Ringdahl nådde långt och värvades till Motala AIF som hade Sveriges bästa cykellag på 1990-talet. Tillsammans med åkare som Anders Eklundh och Stefan Andersson blev det många framgångar.
Ringdahl utmärkte sig som en lagåkare som åkte starkt för andra och på det kom han ut i Europa, 1,5 år som proffs i italienska stallet Amore Vita. Då hade han åkt på heltid sedan 1994.
– Jag gillade endagslopp och var en spurtare. Men också hjälpryttare. Det var kul att uppleva cykelsporten i Italien där det är religion. Vi var dock inte tillräckligt bra för de stora loppen. Jag minns något etapplopp i Frankrike där vi skulle köra för sportdirektörens son som inte var så bra. Vi fick hämta upp honom hela tiden när han kom efter. Men jag tävlade om några spurttröjor och allt fungerade då 2000.
På 1990-talet var cykel stort i Motala, med egna åkare från orten som skapade framgångar. Michael Ringdahl körde Vättern cup, elitloppet runt sjön, som kördes tre år och han var med i Vättern GP som han dock aldrig vann själv. Men andra i laget gjorde det.
– Vi var ett lag som körde tillsammans och delade på segrarna. Jag vann andra stadslopp i andra städer, minns han.
Michael Ringdahl slutade tvärt när han var som bäst då för 20 år sedan. Han var bara 25 år. Det ångrar han i dag.
– En cyklist är ju som bäst vid 30. Men man måste ha motivation om man ska orka, annars går det inte att köra 2 500 mil om året som vi åkte. Jag var klar med det och ville göra andra saker. Jag tror inte jag tittade på en cykel på tio år efter att jag slutade.
Ränderna går ändå aldrig ur och så småningom hittade Ringdahl tillbaka till sina cyklar. Först som kringresande säljare och sedan som cykelhandlare. Han har handlat med cyklar i egen regi i sju år nu i Motala. Han skriver under på att cykling är en vinnare i pandemin. Många vill träna, framför allt.
– MTB är populärt, säger han.
Michael Ringdahl kan blixtra till med motivation att cykla och för fem år sedan satt han och förre Maifkamraten Anders Eklundh och filosoferade en fredagskväll. Snilleblixten kom: Vi kör Vätternrundan i morgon! Sagt och gjort, startplats fixades och de trampade runt på 8.45.
– Det gick okej, minns han med ett leende.
Årets Vätternrundan i september tror han kan bli en folkfest igen. Deltagarna är lojala och kommer att komma till stan, trots mörkret.
– Det blir mörkt och kallt, men det finns kläder och lampor. Kan ju behövas extrabatterier, säger cykelhandlaren.
Vilket är ditt råd till motionärer som börjat träna nu?
– Träna varierat, allround. Lång tid på cykeln ibland, men då behöver det inte gå fort. Man kan variera det med kortare och snabbare pass, MTB i skogen eller intervaller i backe.
Hur sitter man på cykeln?
– Gäller att ställa in rätt läge. För högt ger ont i baksida lår och för lågt ger ont i knän. Mittemellan är bäst.
Och backarna?
– De måste man trampa igenom. Håll farten genom hela backen och upp över krönet, så man har farten kvar när det planar ut. Många slutar trampa innan man är uppe av någon anledning, säger Michael Ringdahl.