52-åringen från Mjölby, och Motala, berättar om äventyret som förbundskapten i grenen gravel där hennes första VM stundar.
När och var är VM?
– Det andra världsmästerskapet i gravel någonsin går den 7-8 oktober i italienska provinsen Treviso, fyra mil norr om Venedig. Starten går vid Lago Le Bandie och målet i Pieve Di Soligo.
Sveriges chanser?
– Som de flesta andra tävlande är de svenska cyklisterna duktiga landsvägscyklister eller mountainbikecyklister, och skarvar på tävlandet och tränandet med gravel. Konkurrensen kommer bli riktigt tuff på VM, då flera av världens bästa landsvägs- och MTB-cyklister kommer vara på plats. Vid förra årets VM hade landsvägscyklisterna en stor fördel, då banan gick på allt för mycket asfalt och flacka partier, där typisk landvägstaktik gjorde tävlingen orättvis. I år blir det mer grusvägar och höjdmeter, precis som det ska vara. Herreliten kör 170 kilometer och 1900 höjdmeter och dameliten 140 kilometer med 1670 höjdmeter. Jag vågar inte riktigt tro att de svenska cyklisterna landar på de mer framskjutande placeringarna i resultatlistan i år, men i takt med att gravel etablerar sig allt mer och förhoppningsvis flera svenska cyklister anammar gravelsporten, både hoppas och tror jag att resultaten kommer framöver.
Din roll?
– Jag leder det svenska landslaget på plats nere i Italien, tillsammans med assisterande Peter Larsson från Varberg och uppgiften på plats blir att supporta cyklisterna på bästa tänkbara sätt. Allt ifrån att gå på racebriefing och återkoppla till laget, hämta ut nummerlappar, langa energi på tävlingsdagen, till att peppa och finnas där. Jag får även med mig min sambo Henric Cederlund och på plats finns också min cykelkompis Alexandra Hober som bor i norra Italien. Det blir ett bra teamwork.
Hur är det att vara förbundskapten?
– Det känns både roligt och spännande. Roligt att vara tillbaka i cykelsport igen och återse tävlingsarenorna, men denna gång vid sidan om banorna. Spännande för att grenen gravel är så pass ny och i sin linda, men växer så det knakar. Det känns inspirerande att vara med från början när svenska cykelförbundet satsar på detta. Jag ser fram emot att se hur sporten utvecklas och hur de svenska cyklisterna emottager just grenen gravel.
Vad speciellt med gravel?
– Jag skulle säga att gravel är en ”möjliggörare”. Här har du chansen att variera dina cykelpass med växlande underlag. Du kan vika av från din asfaltsrunda och ge dig in på grusvägar, skogsvägar och finare stigar. Många är de tillfällen då jag själv varit ute på min racer och plötsligt fått feeling när jag sett en fin grusväg. Men då har det fått stanna vid just bara en ”feeling”. Gravel öppnar helt enkelt upp härliga möjligheter att cykla i stort sett var som helst. Det är en mångsidig och äventyrlig form av cykling som ger dig möjlighet att utforska nya platser, utmana dig själv och uppleva naturen och allt detta med betydligt mindre biltrafik.
Vad kan du bidra med, med din MTB-bakgrund?
– Jag har naturligtvis stor insikt i vad som krävs för att bli en riktigt bra cyklist, hur tävlandet sätter nerverna på prov och hur tankarna kan gå. Jag hoppas att jag, med min egen erfarenhet, kan bidra med ett lugn och en trygghet i de sammanhangen. Jag har fina kontakter kvar nere i norra Italien och jag hoppas att vi framöver ska kunna förlägga ett träningsläger för landslagsaktuella därnere.
Framtiden, mål?
– Som sagt, gravel är fortfarande i sin linda när det kommer till tävlingar med internationell status. Världscupserien har körts två säsonger, VM körs i år för andra gången och EM för första gången. Det internationella cykelförbundet kommer efter hand att strama åt reglementet för gravel, som just nu är relativt flexibelt och det tycker jag är bra och det tyder på att intresset är stort för grenen. Jag hoppas att svenska cyklister åker med på ”gravel-vågen”, allt tyder på det. Sen vore det så klart fantastiskt roligt att få fram några toppåkare som riktigt sätter gravel på kartan. Att de tar alla chanser och möjligheter de kan, att ge sig iväg på tävlingar med internationell klass. Till nästa år kommer svenska cykelförbundet att avsätta en egen budget för gravel och förhoppningsvis ska detta ge mig större möjligheter att bidra till deras utveckling.
Varför har du tagit dig an denna utmaning?
– Jag har fått förfrågan om diverse uppdrag från svenska cykelförbundet tidigare, men då har det inte passat in i övriga livet. När förfrågan kom från förbundet, kände jag att jag ville ge det en chans. Dottern Cecilia är äldre och att kombinera detta med jobbet på Vätternrundan ser ut att fungera väl. Men självklart får jag utvärdera och känna efter när det gått en tid.
Hur mycket gravel får vi se i Vätternrundans lopp?
– Det tycker jag såklart vore fantastiskt roligt. Vi gillar ju att hänga med i utvecklingen, så ett gravellopp i vacker natur runt Motala med omnejd skulle vara jätteskoj. Vi får se, säger Anna Öhrström.