Smärtan till trots fortsatte Söderqvist tävlingen på onsdagen och var med i täten, precis som planerat. U6 hade dock kunnat vara över efter kraschen och handskadan hon råkade ut för dagen före.
– När jag pratade med dig efter loppet kände jag ingenting men det gjorde ondare under kvällen. Jag snackade med några som tyckte att jag skulle kolla upp det så jag satt på akuten hela kvällen. Läkaren ville gipsa men de hittade ingen fraktur så vi har lindat handen, säger hon.
Till läkaren som ville gipsa gav Karin Söderqvist tydliga besked när hon uttryckte något i stil med: "Det går inte, jag ska cykla imorgon".
– Jag tänkte att ser man inget och så länge jag kan hålla i styret så är det ingen fara. Om det skulle vara en fraktur i båtbenet så kan det dröja ett tag men just nu är det bara lite ömt, säger hon.
På onsdagens regniga etapp fanns som sagt Söderqvist med. Hon gjorde ett försök att höja ett annars lågt tempo och gick till slut i mål som femma.
– Vanligtvis gillar jag att tävla i regn men det var sjukt avvaktande körning idag. Taktiken passade inte jättebra och jag hoppades väl på offensiv från andra håll. Under andra varvet gick jag ifrån och fick en okej lucka men jag ville få med mig någon mer. Det var ett rätt okej lopp ändå, säger Söderqvist.
Hur kändes det med handen under loppet?
– Det var så kallt så jag tappade nästan känseln i den. Det kändes okej.