En av de fyra är Motalas Jan Gedahl. Han har dock cyklat betydligt fler rundor än 50. Han började cykla Vätternrundan 1974 och har sedan dess kompletterat sina vanliga rundor med 18 funktionärsrundor runt Vättern.
– Jag är anmäld nästa år också. Men jag har inget nytt mål för mina Vätternrundor. Nu tar jag en runda i taget och jag har sagt att jag lägger av när jag inte har styrfart längre, berättar Jan Gedahl och ler.
Alla som har cyklat 50 Vätternrundor får sitt namn på den jubileumsskulptur som uppfördes till minne av Vätternrundans 50-årsjubileum. Vid lördagens ceremoni kunde, förutom Gedahl, Kjell Höiås, Skara, Per-Åke Larsson, Linköping, och Lars Åstrand, Linköping, se sina namn på skylten av järn.
Alla fyra började cykla Vätternrundan under 1970-talet och ingen av dem hade då en tanke på att det skulle bli 50 lopp.
– Nej, det trodde jag aldrig, säger Per-Åke Larsson. Jag anmälde mig en vecka före mitt första lopp – jag fick överta en startplats av en jobbarkompis – och jag var helt slut när jag kom hem. Min fru som var gravid sade att våra barn aldrig skulle få uppleva sin pappa om jag ställde upp och cyklade runt Vättern. Efter min första runda var jag nästan beredd att ge henne rätt.
Att bryta loppet har aldrig funnits på kartan för någon av dem. Inte ens den klassiska skräckrundan 1981 med vindar uppemot stormstyrka, bitande kyla och hällande regn i kombination med snöbyar.
– Visst har jag tänkt tanken att bryta vid några tillfällen. Men är man anmäld så är man. De flesta år har vädret varit bra, inte minst årets runda, säger Lars Åstrand från Linköping.
Oskar Sundblad, vd för Vätternrundan, säger i ett pressmeddelande:
– Det är otroligt imponerande att ha kört 50 Vätternrundor. Att genomföra Vätternrundan är en riktigt häftig och utmanande upplevelse som de flesta motionärer drömmer om att få vara med om åtminstone en gång i livet. Att få uppleva den känslan av eufori, utmattning och glädje 50 gånger måste vara magiskt, samtidigt som det är en otrolig prestation.
Enträgna jobbarkompisar och övertagna startplatser, bakom den första Vätternrundan ligger olika förklaringar hos de fyra. För Kjell Höiås var det resultatet av ett långt liv med cykling och en vilja att testa gränserna.
– Jag gillade att cykla långt redan som barn. Jag kunde ge mig ut på fem-sex mil långa cykelfärder då. Att testa på om att man klarade av att cykla 30 mil kändes som en utmaning, berättar han.