Några skidåkarna tittar lite förundrat mot Amanda Mikaelsdotter när vi träffas på Lugnets skidstadion i Falun.
"Inte ska hon väl ge sig ut i skidspåren på cykeln" ser de ut att tänka medan de lägger det sista lagret fästvalla som ska hjälpa dem uppför den beryktade mördarbacken.
Nu råkar just sega backar vara något av det bästa Amanda vet. Men fram tills snön smält bort så får skidåkarna ha spåren i fred.
– Nu kör vi inte här. Men på hösten kör vi mycket cykelcross och MTB här. Så jag längtar till våren när man kan sticka ut på stigarna och köra igen. Det finns så många härliga MTB-banor här. Allt från nybörjarbanor till de mer extrema, säger hon och tittar upp mot hoppbackarna bakom oss.
– Stadion ligger ju som i en dal så åt vilket håll man än åker så bär det av uppför och det gillar ju jag.
När vi träffas så har det gått nästan precis tre år sedan hon skickade in ansökan om en plats på Cykelgymnasiet i Falun.
Då var det inte främst slingrade skogsstigar hon ville att de tre åren på gymnasiet skulle ge henne förutsättningar att bli så snabb som möjligt på.
Men precis som årstider så kan en cyklists fokus ändras.
– Då var det mest landsväg jag satsade på. Nu har det blivit mer cykelcross. Det händer lite mer där och du måste vara teknisk och det är mer upp till dig själv om det ska gå bra. Sen brukar det vara mer publik på cykelcrosstävlingar och det är ju också kul, säger Amanda och tar en kort paus när pappa Micke återvänder efter att ha placerat cykeln i bilen.
Fortsätter sen:
– Så nu tänkte jag lägga mer fokus på cykelcross och långlopp på MTB. I långloppen är banorna inte tekniskt jättesvåra även om det finns en del tekniska partier och med uthålligheten från landsvägscyklingen så tror jag det kan passa mig.
Blir det ingen landsvägscykling?
– Landsväg är kul fortfarande så jag kommer köra det med. Men cykelcrossen är roligare och nästan hela crossäsongen försvann ju i fjol. Jag tävlade i Stockholm i oktober och sen blev det bara en tävling till sen ställdes allt in. Så när det var så länge sedan man tävlade så längtar man ju ännu mer efter att få göra det, säger hon.
Nu var det inte crossäsongen som påverkades av pandemin under 2020. Stora delar av landsvägssäongen ställdes också in. Något som påverkade Amanda starkt.
– Jag tappade motivationen helt i maj och cyklade inte på en månad. Men sen tog jag tag i det igen och har hållit i det sedan dess, säger hon.
Och det menar hon att hon till stor del har sina kamrater på cykelgymnasiet att tacka för.
– Här har man ju många att träna med och man peppar och motiverar varandra. Och på crossen när vi kör teknikträningar så lär man sig av varandra. Så jag har fått många nya cykelkompisar under de här åren.
Med bara en knapp termin kvar på cykelgymnasiet så konstaterar Amanda att valet att lämna tryggheten hemma I Motala och flytta till Falun visat sig vara positivt ut flera aspekter.
Att det gett henne helt andra förutsättningar för att utvecklas som cyklist känns inte helt oväntat. Men hon menar att den största utvecklingen har hon kanske fått utanför cyklingen.
– Jag har blivit mycket mer självsäker under åren här. När jag började så var jag väldigt blyg. Men här blir man ju tvungen att ta för sig mer och då utvecklas man som person också.