MVT:s sportreporter hängde på cyklisterna några vändor upp och ner för backen i Omberg. Fem varv räckte för att få sig ett ordentligt träningspass. Magnus och Sandra körde hundra.
– Det är egentligen galenskap att vi gör detta, säger Magnus Gustafsson ungefär 18 timmar in på utmaningen.
Från början var det fyra stycken som gav sig på att försöka lyckas med en Everesting, det vill säga att cykla antalet höjdmeter som det är på Mount Everest. Martin Blomberg från Hästholmen, Henric Fyhr från Vadstena, Magnus Gustafsson från Vadstena och Sandra Petersson från Motala. Gänget är träningskompisar i Vadstena Cykel och en dag dök idén om en Everesting upp.
– Det var jag som började prata om att det verkar häftigt att göra det. Sedan hade Magnus också tänkt på det. Det var ju bara snack egentligen, säger Martin Blomberg.
Men snacket blev verklighet.
– Sandra råkade höra, och det är därför vi är här. Hon har drivit hela grejen och pushat oss andra till att anta utmaningen, säger Magnus Gustafsson.
Sandra Pettersson:
– De är bra på att prata, men jag tänkte att vi får göra verklighet av det också.
Sagt och gjort. I lördags kväll satte de fyra cykelfantasterna igång sin färd, efter noggranna förberedelser med både träning och service runtomkring.
Första natten blev en tuff utmaning.
– Eftersom vi är lite olika snabba kom vi ifrån varandra. Det blev riktigt långtråkigt efter ett tag, att köra runt där själv. Det var blött och kallt och tungt, säger Sandra Petersson.
– Det kan komma svackor från ingenstans. Då får man försöka gräva fram energi på ett nytt sätt. Jag jobbar mycket med delmål längs vägen, säger Magnus Gustafsson.
Alla fyra hade tuffa perioder och svackor. Det kändes hopplöst. Men så kom gryningen. Och sedan kom folket. Utöver servicehjälpen som var på plats hela tiden kom ett stort gäng från olika cykelklubbar för att stötta.
– Då blev det plötsligt roligare. Man får energi och det är härligt att umgås med alla dessa människor, säger Sandra.
På söndagseftermiddagen tvingades Martin Blomberg och Henric Fyhr kasta in handduken. En hel "Everest" blev för tuff, men med god marginal klarade de en halv.
– De har gjort ett fantastiskt jobb ändå, och ska vara nöjda med sin prestation. Det tror jag de är också, säger Magnus Gustafsson om sina cykelkompisar.
Trots att halva kvartetten fick ge sig fortsatte både Sandra och Magnus.
– Jag ska i mål. Så är det bara. Jag har inte cyklat 5500 höjdmeter för att lägga av, säger en trött men bestämd Sandra Petersson efter 18 timmars cykling.
I mål kom de också, både Sandra och Magnus. Därmed blev Sandra andra tjej i Sverige som gjort det. Magnus blev 29:e kille. Det tog många timmar mer än beräknat, och var kanske även ännu jobbigare än väntat, men de klarade utmaningen.
– Det var så klart skönt och förlösande där när vi gick i mål efter 31 timmar. Men samtidigt var det på något vis en tom känsla. Man kanske behöver smälta det lite grann, säger Vadstenabon Magnus.
Han är väldigt tacksam till alla som hjälpt dem på vägen.
– Det blir så mycket enklare när folk kommer och cyklar med oss en bit, eller hejar på. Sedan är det häftigt med responsen man fått efteråt.
Kan du tänka dig att göra det igen?
– Inte nästa vecka i alla fall, skrattar Magnus Gustafsson.