– Det är ju jättetrist att det inte blir i år. Men det är ju som det är. Men jag ska definitivt köra min 30:e Tjejvättern.
Marie-Anne Häll spänner blicken i mig så att det inte går att mista sig på att hon menar allvar. För efter att ha kört samtliga 29 tidigare upplagor av loppet så ska det mer till än ett års fördröjning på grund av en pandemi för att hon ska missa Tjejvätterns 30-årssjubileum.
Speciellt som alla, förutom hon själv, trodde att hennes svit skulle brytas efter 18 rundor efter hon i december 2008 blivit påkörd av en bil i Mjölby.
– Jag stod och väntade på bussen och det kom en som åkte och lekte. Han tappade kontrollen och mejade ner både mig och lyckstolpen som jag stod vid. Så jag hamnade under bilen, säger Marie-Anne.
I olyckan ådrog hon sig så svåra skallskador att läkarna först var tveksamma till att hon skulle överleva. Men överlevde gjorde hon och bland det första hon sa när hon vaknade upp några dagar senare var:
– Tjejvättern ska jag i alla fall köra. Det var ju ingen som trodde mig. Men jag är jäkligt envis, säger hon och skrattar.
Hon blev kvar på sjukhuset fram till april och det sista hon fick göra innan hon skrevs ut var att visa läkarna att hon klarade av att cykla.
– Mitt balansinne hade ju påverkats av skadan. Så jag fick cykla framför en läkare och en sköterska så de fick se att jag kunde hålla balansen och det gick ju bra. Sen var villkoret att jag inte fick cykla själv så min dotter Lisette cyklade med mig det året.
Så i juni 2009 trampade Marie-Anne i mål i sin 19:e Tjejvättern. Den man skulle kunna tro är den mest minnesvärda.
Men när hon får frågan om så är fallet så framhåller hon andra rundor.
– Min mamma blev besviken för att jag inte frågade om hon skulle följa med första året -91. Så till andra året så var hon med och sen körde vi ihop i tio år. Sen kom min äldsta dotter Mariette med när hon fyllt 15 år -93 och -96 så körde Lisette första gången. Så vi körde tre generationer en hel del år där, säger hon och spricker i ett varmt leende.
I år skulle hon cyklat tillsammans med Lisette. Men att det nu inte blir av hindrar dem inte från att motionera.
– Lisette frågade igår om vi inte ska ta ICA-klassikern. Den gör man ju hemma själv så det tyckte jag lät trevligt så nu har vi anmält oss till det.