De sista ljuva milen. Det är så¨man vill att det ska vara. Men jag har hört få säga att det har varit det. 
Jag har hört fler som sagt att de inte tänker åka Vätternrundan fler gånger just för de sista milen. Eller rättare sagt sträckan från Hammarsundet ner till Medevi. 
Inte för att Brattebrobacken är hemsk, vilket den för all del kan vara. Inte heller för att kroppen är helt slut efter nära 30 mil på en cykel. 
Utan för obehagskänslan att trängas med mängder av andra cyklister, bilar och långtradare på den smala vägen ner till länsgränsen. 
Och i kombination med det av trötthet avtrubbade omdömet hos åtskilliga cyklister så är det ett smärre under att det inte hänt fler olyckor genom åren. 
Allra värst är det runt lunchtid. Det är då som den stora massan av cyklister passerar och man kan många gånger likna det med fullständigt kaos. 
Jag har själv suttit där ett antal gånger och tänkt att det nu smäller det. Sett cyklister chansa och med livet som insats gett sig ut i mötande körfält för att ta sig förbi bilar. 
Ja, jag har själv kommit på mig med att tappa omdömet till den grad att jag satt mig själv i situationer som jag aldrig skulle om jag varit pigg. 
Senast det hände var så sent som i somras. Cyklisterna framför mig gav sig på att köra om en långtradare på insidan och utan att tänka så följde jag med. När jag satt där i närmare 40 km/h med lastbilen en decimeter från axeln balanserandes på den decimeter asfalt som fanns kvar, ja då slog det mig vad som skulle hända om jag åkte utanför asfaltskanten och ramlade in under lastbilen. 
När det i det messengergrupp,som den grupp cyklister jag cyklade med har, kom frågan om vi skulle köra igen nästa år så var det en som svarade: "Nej tack, jag vill aldrig uppleva sträckan mellan Hammarsundet och Medevi igen."
Jag tror det är många som känner likadant. För Vätternrundan ska vara en rolig upplevelse. Inte en skräckupplevelse som den här sträckan kan vara. 
Så beskedet att Vätternrundan bestämt sig för att så snabbt som möjligt, förhoppningsvis redan till nästa år, ändra bansträckningen är jag säker på välkomnas av merparten av de cyklister som tänkt åka. 
Jag gör det definitivt. Det må så vara att det kommer bli någon mil längre till målet. 
Men vad gör väl det om de sista milen kan bli just de sista LJUVA milen.