Anders livskamrat Anita har också cykelbakgrund med ett antal Tjejvättern på meritlistan. När vintern närmar sig tränar de tillsammans hemma. "Då sitter vi på varsin träningscykel nere i källaren."
Det är en vacker sensommardag när Anders och hans Anita välkomnar i den prunkande trädgården vid villan i utkanten av Linghem. Det är tack vare, eller kanske på grund av, Anita som Anders blivit en Vätternrundanprofil. Paret träffades i februari 1972.
– I mars -72 köpte jag min första cykel, av Anitas kusin som var cykelhandlare i Mjölby. En femväxlad DBS med pakethållare.
– Och Anitas pappa, som själv kört Vätternrundan, lurade med mig. Så en månad senare var jag anmäld.
Med fjolårets "pandemiupplaga" inräknad, då deltagarna kunde köra de 31,5 milen på hemmaplan, har det blivit ytterligare 48 rundor – i följd.
Men kanske borde det inte ha blivit så många. Galet envise Anders berättar att det genom åren inte bara är Anita som "idiotförklarat" honom. Skador och nedkylning har trotsats för att inte spräcka sviten.
Till exempel 1981.
– Hösten -80 sparkade jag av benet på två ställen när jag spelade korpfotboll.
En lång period i gips väntade. Första tiden ända upp till ljumsken, sedan till knät. Då tyckte Anders ändå att det var läge att ge sig ut på cykeln. Men på en träningsrunda var olyckan framme igen – nästan.
– Jag mötte två tjejer på häst och en av hästarna stegrade sig. Jag vågade inte kliva av och sätta ner det gipsade benet, så jag bara la mig ner i diket och fick cykeln över mig.
– Nu går det åt pepparn tänkte jag. Men jag fick hjälp upp och som tur var hände inget.
Inte förrän i april rök gipset, alltså bara ett par månader innan loppet – som Anders ändå tog sig igenom.
DBS-cykeln han körde sin snabbaste runda på skrotade Anders, men han fick senare tag i en likadan som han nu använder till vardags.
För sex-sju år sedan var det nära igen. Anders hade stannat utanför Karlsborg för att hedra sin nyligen bortgångne kamrat.
– Vi åkte ihop under ett antal år och stannade alltid där för lite energidryck. När han gick bort bestämde jag mig för att stanna på samma ställe, ta lite energidryck och tänka på honom.
I samma ögonblick började regnet falla. "Det blir nog inte så farligt", tänkte Anders och struntade i att ta på regnjackan. Men regnet fortsatte, det blev kallare och kallare och Anders frös mer och mer.
– Till sist kom jag till Hammarsbron, där de har en kontroll med tält. Jag gick in och satte mig och var så frusen och skakade så jag hoppade upp och ned. Jag kunde inte ens ta av mig hjälmen.
Men du bröt inte?
– Det var inte att tänka på. Det var ju bara tio mil kvar, och då hade ju sviten blivit bruten.
I yngre år sysslade Anders även med korphandboll, korpfotboll, korpbadminton och hockeybockey, och han spelar fortfarande tennis. På meritlistan finns även tio Göteborgsvarv i svit, tre-fyra Östgötamaror ett 30-tal Jätten Bule-löp.
Förutom kring just vädret, som ser ut att bli fint under veckoslutet, känner Anders inte längre någon nervositet. Med nya bansträckningen via Askersund och Zinkgruvan, som han testkört med bil, slipper cyklisterna ett stort orosmoln i form av den tunga trafiken på riksväg 50. Att det är senare på året och därmed mörkare är heller inget som bekymrar.
– Men visst blir det tråkigare, och jobbigare. Man måste vara mer skärpt och koncentrerad, framför allt om man ligger i en klunga. Men det försöker jag undvika. Jag jagar inga tider längre utan det handlar bara om att ta sig runt.
Klarar Anders även årets äventyr, som inleds 19.32 på fredagskvällen, har han alltså kört 50 Vätternrundor i följd.
Det är bara en liten detalj:
Vätternrundans veteranklubb, föreningen för dem som slutfört minst 25 lopp, har beslutat att fjolårets pandemivariant "Min Vätternrundan" inte räknas för den som vill erhålla föreningens 50-årsutmärkelse. Och envis som han är...
– Jag kämpar på i ett år till, säger Anders.
Hemmet i Linghem är en utmärkt utgångspunkt för Anders stående träningsrundor; Roxen runt på cirka sju mil och "femmilaren" förbi Gistad, Lillkyrka och Östra Skrukeby. En gång per år kör han "femstadssvängen" (Linköping-Mjölby-Skänninge-Vadstena-Motala-Linköping) på nästan 15 mil.