– Nja, lite kanske.
Viktor Åkerberg kisar lite när han svarar. Kastar sen en blick mot sin cykel och sen tillbaka på mig igen. Svarar nja en gång till. Den här gången på frågan om han tror att det kommer bli jobbigt.
Han är lite fåordig Viktor. Vilket är fullt förståligt. Det väntar ju tävlingsdebut på cykel om bara en timma. Fokus ligger ju på annat än att svara på frågor.
Taktiken kanske? Viktor skakar på huvudet.
–Ingen taktik. Jag ska bara köra, säger han innan han och Anna Söderqvist ger sig iväg för att värma upp. De båda Maif-cyklisterna ska köra i nybörjarklassen i Östgötaloppet.
1,3 kilometer långt. Och racet hinner knappt börja innan de båda är i mål. Flåsande och huttrande berättar de om loppet.
– Jag körde jättefort i början, säger Viktor. Längre än så hinner han inte innan Anna fortsätter:
– Sen blir man trött i benen och när man gått i mål så kan man knappt andas. Men kul var det, säger hon bestämt.
Något längre, närmare bestämt 2,6 mil, körde deras storasystrar Karin Söderkvist och Molly Åkerberg tillsammans med Amanda Fransson i F13-14. De tre visade att de behärskar det här med lagkörning genom att hänga ihop hela vägen. Först på upploppet så drog Karin ifrån klubbkamraterna. Men så hade hon ju lagt ut ett bananskal som markering för när det var dags att dra igång spurten.
– Du har hört talas om det? Ja, så var det kanske, säger Karin som inte är helt ovan med att tävla på en cykel, triathlet som hon är. För Amanda Fransson var det däremot tävlingsdebut. Och den gav mersmak.
– Det gick bra. Jag kom efter två gånger men det lyckades jag täppa igen. Jag har några viktiga ridtävlingar nu men jag måste få in några cykeltävlingar sen, säger Amanda.