I familjen Tryggstad är det boxning som gäller, pappa Rolf har alltid boxats och sönderna Alex, Max och Emil hänger på och drömarna om proffslivet finns i alla fall hos Max och Emil.
Vi tog med oss våra frågor och mötte några lokala utövare av sporten.
– Jag har lovat pappa att köpa en lägenhet i Los Angeles till honom om jag blir proffs, säger Max Tryggstad.
Han är 13 år, yngst av bröderna Tryggstad, har färska SM-medaljer och tränar upp till fem pass i veckan.
Storebror Emil, 16, säger:
– Jag kommer byta diplomboxning till ungdom. Diplom är mer teknik och i ungdomsboxningen får man ha mer kontakt.
Pappa Rolf berättar att han alltid boxats och tränade thaiboxning när han var ung. Han menar att boxning är bra träning för hela kroppen.
– Du rör mycket på dig, det är fysträning men också disciplin.
Till BK 30:s måndagsträning, som bara är för kvinnor, kommer Jasmina Ferizovic med döttrarna Ella och Melissa. Jasmina håller med Rolf om boxningens allsidighet.
– Det är väldigt varierande, man tränar allt; fys, styrka, koordination, balans, teknik och kondition. Det blir aldrig enformigt, säger hon och berättar att hon inte valt boxning för att boxas utan för själva träningen.
På frågan om vad som är roligast med att träna boxning svarar lillasyster Melissa snabbt:
– Boxas, säger hon och berättar att hon gillar att hoppa runt i ringen och gärna drar på sig handskarna.
– Att umgås med vänner och att boxas, säger storasyster Ella.
Ella gillar träningarna och drar gärna på sig handskarna för att slå på säcken.
Just gemenskapen är något som är extra tydligt inom boxningen menar Rolf.
– Även om det är en individuell idrott så är man tillsammans som ett lag, man åker på tävlingar tillsammans och gör det ihop.
Tryggstads är en riktig boxarfamilj. Storasyster Moa har tränat och tävlat länge och att killarna skulle hänga på samma idrott var naturligt.
– Jag tyckte det var häftigt när Moa boxades och var lite avundsjuk, jag ville också börja, säger Alex, som är äldst av bröderna och tillägger att gemenskapen i klubben är bra.
Visst kan man åka på lite näsblod men det är inte så farligt säger Alex och får medhåll av lillebror Emil.
Boxning är en sport som kanske dras med fler förutfattade meningar än andra sporter. Både Rolf och grabbarna håller med om det.
– Det finns en stereotyp som säger att det är folk från fattiga förhållanden, kanske invandrare, som håller på med boxning, som inte har något annat val, säger han och menar att filmvärlden har skapat mycket av den bilden men att verkligheten ser annorlunda ut.
– Mina grabbar har spelat hockey också och vi har varit på akuten flera gånger för olika skador de fått där. Det är färre skador i boxningen, man tränar ju hela tiden för att inte bli skadad, säger Rolf och killarna fyller i att pappa alltid tjatar om hur viktigt det är att skydda huvudet och att de tränar mycket på det.
När tjejerna får frågan om hur de ser på skaderisker med sporten svarar Jasmina:
– Jag tänker för det första att vi inte kör på den nivån, vi tävlar inte och än så länge är inte tjejerna intresserade av det. När vi tränar så är det under väldigt kontrollerade former.
Ella berättar att hon tänkt tanken ibland.
– Lite vad som skulle hända om man fick typ ett slag i huvudet eller nåt, säger hon lite fundersamt.
Rolf Tryggstad tror att fördomarna mot boxning är en stereotyp som bland annat kommit från filmvärlden. Yngste sonen Max är lovande som amatörboxare med flera SM-tecken redan.
För Rolf är det självklart ta skaderiskerna på allvar.
– Man vill ju inte att barnen ska skada sig men det blir skador i idrott, så är det, säger han och tror att de flesta som reagerar på boxning nog tänker på proffsboxning.
– Då är det ju full kontakt som gäller, men det är väldigt få som blir proffsboxare, säger han samtidigt som han tittar på sina två yngsta som är säkra på att de vill just det.
– Jag har två drömmar, att bli kock och att bli proffsboxare, säger Emil.
Men även om de inte är rädda för skador så händer det visst att det blir någon träff som tar illa, även på deras nivå, konstaterar Alex.
– Lite näsblod kan det bli, med det är inte så farligt, säger han.
Jasmina säger att hon förstår att många säkert är oroliga för skador men att hon själv inte tänker så.
– Då hade jag nog aldrig börjat. Det är inte så farligt som det kanske låter och ser ut.
Melissa jobbar hårt under uppvärningen men istället för medicinboll som de äldre använder blir det en tennisboll.
Men visst finns tanken att Ella kanske skulle vilja satsa på tävlingsboxning.
– Och då skulle jag inte ha något emot det, jag skulle inte bromsa henne utan det är hennes vilja. Sen finns det så klart risker men inte på våra träningar. Vi är här för att träna och ha kul.
Familjen Tryggstads tre tonårskillar gillar sin idrott och vill satsa. Emil skrattar till och säger:
– Man vill ju bli bättre än sina syskon i alla fall.