Det är sommar i luften när vi träffar boxaren Masoma Khawari utanför Motala Sporthall. Hon kommer gående med lätta steg och hälsar med en kram. Hennes personlighet utstrålar värme och lugn.
Vi sätter oss ner utanför klubblokalen BK 30, där Masoma vanligtvis tränar.
– Jag är lite nervös inför det här, säger hon.
Vid första anblick är det svårt att tro att den tillsynes milda och lite blyga tjejen brukar stå i en boxningsring och fightas. Men direkt hon pratar om boxningen förändras den milda uppsynen och hon utstrålar istället styrka och glöd.
Masoma, som är yngst av sex syskon, är uppväxt i en familj helt utan tidigare erfarenhet av boxning. Hennes intresse för sporten väcktes istället på en idrottslektion i skolan, för 1,5 år sen.
– Jag har alltid varit fascinerad av boxning och tyckte det verkade coolt. Sen fick vi prova på det i skolan och då fastnade jag direkt. Jag ville fortsätta att köra, så jag hörde av mig till tränaren i BK 30 och sa att jag ville prova.
Hon berättar att det var en nervös känsla inför första träningen.
– Jag tänkte att det skulle vara en rätt tuff miljö och var väldigt nervös innan. Men när jag kom dit var alla jättesnälla och inte alls sådär tuffa som jag hade tänkt. Jag trivdes i miljön och kände att det var kul att utmana mig själv.
Just utmaningen driver henne.
– Jag får hela tiden kliva utanför min komfortzon och utmana mig själv. Det är kul att få ta fram min tuffare sida.
När hon började på klubben var det mest killar som tränade.
– Från början var vi bara två tjejer, men nu är vi jättemånga. Flera av mina tjejkompisar har följt med till lokalen och sen fastnat.
Masoma började med boxning i en ålder då många ungdomar istället väljer att sluta med föreningsidrott. Hon tror det handlar om att många inte hittat ”sin” idrott än.
– Jag höll på med andra sporter tidigare, men de passade mig inte. I boxningen är det väldigt socialt och alla är bra på att bekräfta varandra. Här tränar alla mot varandra oavsett vilken nivå man är på.
Just bekräftelsen tror Masoma är nyckeln för att få folk att fortsätta idrotta.
– Alla måste få känna sig sedda, oavsett om man är bra eller dålig. Om tränaren ger alla lika mycket uppmärksamhet tror jag man trivs och vill vara kvar. Det ska inte bara vara den bästa som får uppmärksamhet.
Även om hon är relativt ny in i sin boxningskarriär har hon redan gått flera matcher.
– Jag gick första matchen efter bara några månader. Den vann jag faktiskt. Eftersom man matchas mot personer i samma viktklass och likande nivå så kan man börja tävla tidigt.
När Masoma inte tränar pluggar hon sista året på naturvetenskapliga programmet på Platengymnasiet. Där har hon höga ambitioner.
– Jag vill plugga till läkare efter studenten. Målet är att bli kirurg.
Träningen är viktig, men att fördela tiden mellan studier och träning är tufft ibland.
– Det är lite terapi att träna. När jag kommer in i boxningsringen så kan jag släppa all press från skolan. Det är jätteskönt. Men jag har höga mål med studierna och lägger mycket tid på att plugga, så ibland får jag hoppa något träningspass för att orka.
När hon berättar om sina framtidsplaner lyser hon upp.
– Jag hoppas att jag jobbar som kirurg någonstans, gärna utomlands. Sen vill jag boxas på fritiden och kunna gå matcher. Jag vill aldrig behöva välja mellan jobb och träning, utan båda delarna är lika viktiga.