Tindra har tävlat hela livet. Idag satsar hon främst på dressyren.
Porträttet
16-åriga Tindra Holmertz är praktiskt taget uppvuxen i stallet och än idag tar de fyrbenta vännerna upp den största delen av hennes fritid.
– Jag har hållit på med hästar så länge jag kan minnas. När jag var 12 red jag mitt första SM, men småtävlingar har jag ridit sedan jag var ganska liten. Då var det mer hoppning.
Idag tävlar Tindra främst i dressyr och i början av november vann hon brons i dressyr-SM.
– Det var jättekul. Jag hade inte förväntat mig att det skulle gå så bra.
Målmedvetenheten har alltid funnits där, berättar hon vidare.
– Jag är en tävlingsmänniska. Jag blir väldigt taggad när jag kommer iväg på en tävling och har siktet inställt på att vinna. När man ser andra rida innan blir man extra peppad.
Det är sällan hon blir nervös inför tävlingar.
– Jag blir mer peppad och taggad. Men det är klart att ibland blir man ju lite nervös, som sista dagen på SM till exempel när det var tight om medaljerna och man vet att det är ens enda chans, man inte får sabba. Då går jag in i min egen bubbla och försöker tänka på mitt.
Målmedvetenheten visar sig även utanför hästsporten. Tindra beskriver sig själv som ganska duktig på att plugga, men menar att det främst är ridningen hon satsar. Veckans alla dagar spenderas nämligen i stallet.
– När jag kommer hem från skolan är det direkt ut till stallet och sedan är jag där några timmar, så det blir ganska många timmar i veckan, skrattar hon.
Det har gjort att Tindra är duktig på att planera sin tid, för att hinna med även skola och relationer.
– Det mesta skolarbetet får man ju se till att hinna göra i skolan så det är klart när man kommer hem. Sedan gäller det att planera upp dagarna, vilka dagar hästarna ska gå och vila, så man hinner vara med kompisar med.
Tindra och hästen Brave heart, en av hästarna hon rider och tävlar.
Hästarna är ett intresse som Tindra också delar med sin mamma, Maria Holmertz, som bedriver en ridskoleverksamhet hemma på gården i Borensberg.
– Mina två storasyskon har också hållit på med hästar ganska länge, men nu pluggar de istället så nu hinner de inte med att rida.
Att ha ett gemensamt intresse med sin mamma är något som Tindra värderar högt. Hon är tacksam för möjligheten att växa upp i denna miljö och berättar att hon och hennes mamma ofta är i stallet tillsammans och pysslar.
– Sedan är mamma den jag tränar för också, jag har inte direkt en annan tränare.
I stallet vid hemmet går så många hästar att Tindra tvingas tänka efter när hon får frågan hur många de är.
– Det är några privata hästar här som är inhyrda och sedan lånar vi lite hästar till ridskolan med, men som vi äger själva… Ja, vad kan det vara? Runt 25 hästar kanske?
Tre av stallets hästar rider och tävlar Tindra just nu.
– Två av dem äger vi själva och en lånar vi. Den ena, Isn't she lovely, är född här hos oss också. Hon är 8 år och har varit här hela livet och hennes mamma går här också.
Trots att hästar är stora djur blir Tindra aldrig rädd och då har hon ändå varit med om många fall från hästryggen under sin uppväxt.
– På en uteritt för många år sedan hade jag en ponny som var ganska busig, så hästarna skrämde varandra och alla ryttarna ramlade av.
Folk brukar säga att man ska ramla av 100 gånger för att vara en färdig ryttare, har du gjort det?
– Ja, säger Tindra utan att tveka och fortsätter sedan skrattande:
– Men jag har inte hållit räkningen därefter.