Det finns bra och mindre bra tillfällen att göra en intervju. Tio minuter efter att en regerande Europamästare förlorat semifinalen och fått sin dröm om att vinna titeln för tredje gången i rad tillhör definitivt den senare kategorin. 
Så vi skjuter på den i en dryg timme och när Aida Dahlen då slår sig ner i fåtöljen i foajen till Helsingborg arena så är hennes blick fortfarande svart av besvikelse. 
– På alla mästerskap man spelar så vill man ha så bra placering som möjligt och jag kände ju att det var min match. Så den svider rejält, säger hon med en blick som säger att det inte är läge att påminna henne om att hon hade tre matchbollar i fjärde set. 
– Jag hade ju hoppats på att ta det igen. Dessutom så förlorade jag mot samma tjej både i VM i fjol och i Slovenien open i våras. Så jag hade hoppats bryta den trenden nu. 
Ett äldre par i fåtöljerna bredvid vänder sig om och tittar medlidsamt på henne och Aida spricker upp i ett leende. 
–  Det är mina föräldrar,  förklarar hon och tilläger efter någon sekund för att förklara den uppenbara skillnaden utseendemässigt. "Adoptivföräldrar:"
För sina första år i livet bodde Aida på barnhem. Först i Bosnien där hennes föräldrar lämnade henne när hon föddes utan fot och med en halv arm. När hon var tre år och kriget rasade i Bosnien flyttades hon till Montenegro. 
Därifrån hämtades hon när hon var sex år till Norge av sina adoptivföräldrar. Som sedan dess har fått lära sig att tycka om bordtennis. För att låta sig begränsas av sin funktionsnedsättning har hon aldrig gjort. 
–  Jag har alltid varit en idrottstjej. Jag höll på med handboll och andra sporter först men det var inte riktigt min grej. Sen var det en bekant som tyckte jag skulle testa bordtennis. Jag provade och kände direkt att, wow, det här kan jag bli bra på.
Vad var det som gjorde att du fastnade för just bordtennis?
– Det gick lätt från början. Det är så mycket du kan göra med både teknik och taktik i bordtennis. Du måste analysera dina motståndare och kunna ändra din taktik under matcherna och det är sånt som jag tycker är så kul.

Nu ska hon alltså förstärka Västers damer i division 1 och man kan ju undra vad det var som lockade henne.
– Jag har alltid haft lust att spela i andra länder och jag gillar Sverige. Att få spela mot nya motståndare ger mig möjlighet att utvecklas så jag sa ja på en gång, säger Dahlen. 
Påverkades ditt beslut av att Sveriges förbundskapten, Daniel Ellerman, också är lagledare för Västers BTK?
– Jag känner ju Daniel och jag gillar honom så det är klart att det påverkade. Då vet man vad man kommer till.