– Det är jättebra med möjligheterna vi får här. Ofta bra sparring som utvecklar, säger Linus Karlsson som just nu lever som bordtennisproffs i sin satsning på Paralympics i Tokyo och liksom lagkamraten från Väster, Emil Andersson, bor han till och med i stan.
– Det är stort att få göra det här på heltid, säger han.
Paralympics invigs 24 augusti och spelas två veckor. Det ska bli av, är det sagt. Den svenska truppen i pingis blir klar i slutet av juni, efter bland annat en kvaltävling i Slovenien i början av juni.
I Rio de Janeiro 2016 tog Anna-Carin Ahlqvist ett brons och Emil Andersson/Linus Karlsson ett silver. Linus Karlsson är inte inkvalad än, men lär bli det. Ingen tror något annat.
– Det blir hårdare motstånd i Tokyo, alla har blivit bättre. Parapingis är en rätt ny sport. Men vi har också utvecklats mycket med våra spelare. Det är rimligt att vi siktar på två medaljer igen, säger Daniel Ellermann, förbundskaptenen.
I stort till Paralympics blir det en mindre svensk trupp än vanligt, bara 20-25 aktiva. Det beror på att stora lag inte är med från Sverige. Inga lag i goalboll, rullstolsrugby och rullstolsbasket är med i Tokyo.
Men pingisen har en rad spelare med och en hel del både spelare och ledare från Motala och klubben Väster. Lägret i Motala sporthall nu pågår från lördag till tisdag. Inga rullstolsspelare är med denna gång, men väl nio andra spelare och med inlånad sparring blir det 15 spelare som drillas två pass om dagen i två hallar.
– Det är väldigt olika träning, beroende på hur varje individ vill ha det. Men vi försöker få till matchspel eftersom det är så ont om tävlingar. Vi försöka få till matchsituationer, säger Daniel Ellermann.
På plats i Motala nu i helgen är en rad yngre tjejer, framtidshopp för Paralympics. Anja Händén från Borås, som går pingisgymnasium i Halmstad och spelar i superettan, Smilla Sand från Malmö, Kajsa Stadler från Göteborg och Emelie Endre från Stockholm har alla höga mål och stora drömmar.
– Det är superkul att vara här i Motala då och då. Det är bra träning och man jobbar med helheten. Jag har precis bytt material, säger Kajsa Stadler.
– Jag hoppas bli bättre rent allmänt. Bra sparring, säger Anja Händén.
– Det är bra att man får möta andra paraspelare. I min skadeklass är det mycket taktiskt spel. Jag har varit skadad, men nu börjar jag komma i gång, säger Emelie Endre.