Från Västers BTK:s Team Motala var tanken att tre spelare skulle åka men Linus Karlsson har en fortsatt inflammation i knäet och kunde därför inte följa med.
Daniel Gustafsson som gjorde sitt tredje landslagsuppdrag var inför tävlingen oseedad och fick möta turneringens hemmaspelare, Paralympicsmedaljören Khalem, i gruppspelet.
– Inför den matchen var planen att göra en så bra match jag kunde för jag visste att han har en hög kapacitet eftersom han tog brons på Paralympics i Rio, säger Daniel.
Italienaren var dock för tuff denna gång och vann med 3–1. Avancemang blev det ändå efter två andra segrar i gruppen. I semifinalen stod Boiko från Ukraina för motståndet som Daniel förlorade mot två gånger om på tävlingen i Rumänien förra sommaren.
– Boiko är en väldigt offensiv spelare som kan avgöra bollen med både backhand och forehand så jag var tvungen att han en bra taktik från föregående möten så att han inte kunde komma till de lägena.
– Taktiken satt nästan perfekt så jag lyckades vinna i en ganska tajt match med 3–1.
I finalen skulle det bli ett återseende av italienaren som också tog sig till final, men denna gång var Daniel strået vassare med sitt säkra försvarsspel och kunde komma till lägen där han kunde avgöra bollen på egen hand.
– Roligt att få vinna nu efter två silvermedaljer i Cluj, Rumänien och Las Vegas, USA säger Daniel efter att även fått med sig en silvermedalj i lagspelet tillsammans med Fabian Rignell, Lindome BTK.
Säsongen handlar mycket om jakten på att kvala in till VM 2018.
Motalas Alexander Öhgren var tredjeseedad inför tävlingen och höll hela vägen till semifinal där han fick se sig besegrad av förstaseedade Thomas Bruchle, Tyskland. Det blev ett brons.
– Jag är faktiskt jättenöjd med att få hem en medalj från Italien. Det hade jag inte riktigt räknat med på grund av två ganska dåliga veckor rent kroppsligt och väl på plats.
– Gruppspelet hade jag bra koll på rätt igenom och vann samtliga tre matcher med 3–0. Eftersom jag var högt rankad i tävlingen fick jag stå över till kvartsfinal där jag fick möta Nalepka från Polen som jag förlorade stort mot på EM 2015 så trodde jag att det skulle bli tufft, kanske för tufft till och med och speciellt när jag förlorade första setet med 10–12. Men jag fick ordning på taktiken och spelade lite mer taktiskt defensivt som skapade lägen för min offensiv och då ordnade det upp sig med tre raka setsegrar. Sen var jag rätt slut i kroppen men nöjd.
Efter endast 30 minuters vila var det semifinaldags och där fick jag se mig besegrad med ganska klara 1–3 till slut. Självklart ville jag ju vinna den matchen efter 1–0 i set, men jag orkade inte hålla ut längre där, men som sagt, väldigt nöjd med medalj och endast en förlust mot en högre rankad spelare.
– Nu laddar vi alla om för seriespel kommande helg och helgen efter det väntas det SM där vi självklart hoppas på många guld och titeln som årets bästa parabordtennisklubb, kommenterar Alexander Öhgren.