Tio orsaker till IFK:s kräftgång - därför blir det kval

Det finns ingen enkel förklaring till IFK Motalas kräftgång i år. Jag har hittat tio orsaker till att IFK gör sin sämsta säsong sedan återkomsten 2017.

IFK Motalas bandylag gör sin sämsta säsong sedan återkomsten i elitserien 2017. Krönikören Jens Bollius har hittat tio orsaker till kräftgången. Om tre veckor väntar nu ett kval där IFK måste ha två lag bakom sig för att vara kvar i högsta serien.

IFK Motalas bandylag gör sin sämsta säsong sedan återkomsten i elitserien 2017. Krönikören Jens Bollius har hittat tio orsaker till kräftgången. Om tre veckor väntar nu ett kval där IFK måste ha två lag bakom sig för att vara kvar i högsta serien.

Foto: Jens Bollius

Bandy2024-02-06 13:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

IFK Motala gick oväntat upp i elitserien efter ett segertåg i allsvenskan och kval säsongen 2016/2017. Första säsongen i elitserien blev det också negativt kval, men ett kval som IFK klarade och där det var ett steg framåt, med positiv framtidsanda.

Efter fem SM-slutspel i rad 2019-2023 är det i år mycket som har gått tillbaka i IFK. Kvalet som Motalalaget nu tvingas spela med start om tre veckor har laget god chans att klara, precis som 2018, men med sju raka förluster efter nyår kan det konstateras att Motalas största bollsportlag haft sin värsta vinter sedan mellanåren då det byggdes om i näst högsta serien i mitten av 2010-talet.

Jag ser tio förklaringar till problemen, utan inbördes ordning:

*Ingen Mattias Sjöholm. Den store och sammanhållande ledaren under den här fina eran. Satsade på landslaget. Setts mycket kring laget ändå, men har saknats.

*Ingen Fredrik Lönn. Arbetsmyran har ofta märkts mest när han inte varit med och när han nu drog till Stockholm permanent har laget inte kunnat ersätta honom som pådrivare.

*Hallbeskedet före säsongen. Framtiden gick in i mörka moln efter det och varken galghumor kring det eller paraply-manifestation har kunnat ljusa upp.

*Turbulensen i truppen. Hjälptränaren Magnus Brodén entledigad av styrelsen under inte helt klara omständigheter. Ett ledarskap som inte tilläts gå i mål.

*Klubbchefens sorti. Samtidigt som IFK laddade för svår bortamatch i Söderhamn presenterades Pär Beckne, ekonomiska kaptenen på skutan, som ny chef i konkurrenten Bajen. En otajmad presskonferens.

*Publikens svek. Många skrev under upprop om hall, men inte många går på matcherna. 513 det troligen lägsta publiksnittet alla 38 år för IFK i högsta serien.

*Nicklas Ögrens skada. Liberons otäcka problem med spräckt pungkula ett stort avbräck.

*Albin Rohléns skada. Bäst förra säsongen och nu efterhängsen axelskada. Stort avbräck också.

*Ingen Alexi Seppänen. Finländaren en underskattad spelare som sällan var dålig och ibland riktigt vass. Saknats.

*Vädret. Allt har vi haft på bandy i vinter. Dimma, blåst, sol, regn, snö, plusgrader, sträng kyla. Lika för båda lag på match, men i vardagen har det skapat en hattig tillvaro för IFK.

Det går säkert att hitta fler orsaker till ett sämre IFK, men än är säsongen inte färdigspelad och vi har inget slutbetyg. Om Motalalaget klarar kvalet lovar jag att återkomma med krönikan "Tio orsaker till att IFK hängde kvar".

Karta: LMT Arena