Leendet är stort. Viktor Spångbergs glädje över att vara tillbaka ännu större. Men det han längtat mest efter under de månader som hjärnskakningen hållit honom borta från spel har faktiskt inte varit bandy.
– Man har ju velat ha tillbaka vardagen. Kunna vara här i omklädningsrummet med grabbarna och mycket annat. Folk glömmer ju bort att en middag med familjen kan vara jobbig när man har hjärnskakning. Alla frågar om när man kan spela bandy igen men det har ju inte varit det viktigaste, säger han.
Vägen tillbaka medger han har varit tuff. Men att det dröjde så länge innan han ens kunde hoppas kunna vara tillbaka den här säsongen menar han på något märkligt sätt gjort det något lättare.
– Jag har ju inte kunnat träna alls under hela försäsongen så jag var inställd på att jag inte skulle kunna spela den här säsongen. Det var ju skillnad i fjol då man varit med hela vägen och sen blev skadad under säsongen. Då ville man ju tillbaka så fort som möjligt, säger han och tar sen en kort paus.
Sen fortsätter han:
– Nu ser jag allt som en bonus. Jag tyckte ju det var kul att komma in och bara kunna åka lite skridskor i hallen. Alla andra gnällde över att det var så små ytor. Jag var bara glad över att kunna åka skridskor.
Man får lite annat perspektiv på saker och ting?
– Ja, det är ju inte bara bandy i livet som det kanske har varit innan. Sen ska man väl inte behöva ha en hjärnskakning för att inse det, säger Spångberg och spricker upp i ett litet snett leende.
Konstaterar sedan att han nu när han väl är tillbaka inte oroar sig för att åka på en ny smäll. I alla fall inte när han är på isen.
– Om det varit någon situation så kanske man funderar lite efteråt. Men när jag på plan tänker jag inte på det. Jag har väl mer varit lite nojig för att slå i huvudet, men det är mer en allmän försiktighet man haft.
Comebacken i elitserien när IFK förra helgen gästade AIK det besked han hoppats på. För efter 90 minuter så kände han inget annat än normal trötthet och besvikelse över förlusten.
– Skönt att känna att det bara flyter på och att kroppen är med. Sen har man ju en bit kvar tills man är i form, men det får man ju ta. Man behöver ju matcher för att ta de sista stegen till form.
När tror du att du är i form?
– Målet är att jag ska vara i toppform i februari. Förhoppningsvis så håller säsongen på längre än så.