Det var riktigt tyst i kabysserna efter att Vänersborg vunnit med 4-1, efter tre hemmamål de sista tio minuterna. Jag förstår deppigheten, det är inte roligt att åka tvärs över Götaland typ 30 mil enkel resa och sedan kamma noll. Men faktum är att IFK Motalas spelare och ledare inte behöver vara så ledsna. Trots den uppenbara tröttheten i laget, det behövs en paus nu eller ett uppehåll, så kunde laget lika gärna vunnit i Vänersborg. Så bra är IFK i vinter, att även ett trött IFK kan vinna en svår bortamatch mot Vänersborg. Med lite medflyt kunde det gått, men den här gången var det stolpe ut.
Jag fick intressant statistik före match. Motala hade haft 74 hörnor mot sig på tio matcher och bara släppt in fyra mål på det. Ytterligare ett bevis på östgötarnas försvarsstyrka.
Typiskt då att Vänersborg, erkänt duktigt på hörnor, satte en hörna genom ikoniske skytten Joakim Hedqvist, son till ännu mer ikoniske Brobergaren Pär Hedqvist, efter nån kvart och till slut vann. När IFK för sin del missade alla sina hörnor så var det de viktiga fasta situationerna som avgjorde.
Men med det hem till Motala igen, från Vänerland till Vätternbygd. Jag bara måste skriva om publikligan där IFK Motala kämpar i bottenstriden, med bara Frillesås och AIK, två av de andra utomhuslagen, bakom sig. 618 personer per match hittills är för dåligt, kan man tycka. Det borde vara fler som kommer till elitseriematcher i en bandystad som Motala.
Att bandyintresset är stort i Motala märks på många vis. Vi på tidningen märker det på snack på stan, reaktioner och antal klick på webartiklar. Engagemanget är också stort på sociala medier. Dessutom har det första månaden av serien varit sportslig hausse kring IFK som agerat "jättedödare" gång på gång. Men ändå kommer inte folk till K bygg arena.
Jag kan se, eller åtminstone kvalificerat gissa, på flera orsaker. Dels det ogästvänliga blöta och blåsiga vädret förstås. Men dels också spelschemat som inte alls varit genomtänkt. Jag undrar om det tänkts över huvud taget när IFK Motala, som alla visste skulle spela utomhus på halvdan isanläggning även den här säsongen, tilldelats sex hemmamatcher, nästan hälften av grundseriematcherna hemma, redan första månaden av serien. Det har också gjort att publiken inte hunnit med, tror jag.
Samtidigt har IFK också varit oerhört flitigt med att både från ledarhåll och spelarhåll hela tiden påpeka vilket dåligt väder det varit, att det inte gått att spela, och vilken dålig is det varit. Det är klart, när de som håller på har den attityden till det som de själva sysslar med, då blir det svårt att också skapa en dragningskraft kring sig.
Jag kan ha fel, men min känsla är att det förr vid dåligt väder och svårspelad is ändå kunde pratas bandy efteråt och att om det klagades så gjordes det mer med glimten i ögat. Typ när det tvingades fram snöskottningsspel och liknande. Då kunde man ändå erkänna att det varit bandy som spelats, även om ordet parodi användes förr också.
Men jag antar att hallfrågan är så känslig, viktig och på nåt sätt betungande och oroande, att det är svårt att ta svåra förutsättningar med en klackspark. Varje problem ska framhållas som ett argument för att få hall och då blir det lätt lite gnälligt. Det är mänskligt. Kanske ger det utslag i hallkampen, men jag tror inte att klagosången ger fler åskådare till matcherna.