Det var i mars 2018, då 20 år gammal, som Anton Spångberg fick den första av de två hjärnskakningar som skulle komma att sätta käppar i hjulet för hans bandykarriär.
Den första smällen som han fick var rejäl. Han blev medvetslös men återhämtade sig dock ganska snabbt. Efter en månads tid ungefär mådde han bra och var tillbaka ute på isen.
Men under hösten 2018 fick han en ny smäll mot huvudet.
– Jag tror det var i november 2018 som jag fick en vanlig smäll typ. Något jag inte direkt tänkte på där och då. Men efteråt kände jag av lite huvudvärk i bussen hem men tyckte inte att det var så mycket mer med det. Dagen efter körde jag på som vanligt men kände att något var där. Till slut blev det värre och jag behövde vila.
Anton tog det lugnt ytterligare någon månad men därefter klev han ut på isen igen, tränade lite och spelade en B-lagsmatch. Men konsekvenserna kom direkt och han blev genast sämre. Det blev varken bandy eller arbete.
Än i dag, fyra år senare, är han fortfarande inte helt återställd.
– Idag mår jag rätt bra. Det enda som återstår är att jag blir trött i ögonen. Det känns som jag måste vila ögon lite, säger han och blundar.
– Sedan om jag ska följa en bil som kör förbi på gatan så blir det suddigt runt om. Synen hänger inte riktigt med.
Hur påverkar det ditt bandyspel?
– När jag tränar är det inga problem, då känner jag inte av någonting. Det är mer i vardagen som jag har problem. Men det har blivit mycket bättre.
I dag arbetar han 75 procent som snickare och huvudvärken kommer ytterst sporadiskt. En normal dag kliver han upp tidigt och arbetar från 06.30 fram till 13.00. Snart ska han kliva tillbaka fullt ut och jobba 100 procent.
– Jag tycker att jobbet fungerar bra förutom när det varit en lång dag, då kan jag bli lite trött i ögonen. Jag måste säga att jag märker en väldigt stor skillnad nu jämfört med när jag började arbeta. Då började jag på 25 procent och trodde jag aldrig att jag skulle klara av att jobba så mycket men efter ett tag när man blivit bättre tänkte man att det var lite istället. Och nu är det en jäkligt skön känsla att kunna jobba mer.
Under den här långa frånvaroperioden har han tillhört IFK Motalas A-lag och tränat med dem. Men det var först för ett par veckor sedan som han gjorde matchcomeback. När IFK Motalas division 1-lag mötte Katrineholm. Och han blev tvåmålsskytt.
– Det var jättekul att spela, att få vinna och göra mål. Det blir en annan känsla när man gör mål i en match. Det är lite mer glädje. Och efteråt kände jag egentligen ingenting. Jag kände att det var lite jobbigare i benen att spela 90 minuter jämfört med en träning.
Hur ser du på framtiden, har du givit upp att spela bandy i elitserien?
– Nej det har jag inte, det är väl därför man håller på. För att det är jätteroligt med bandy och två för att jag har viljan att spela högre upp. Vill det sig inte kan jag tänka mig att spela division 1 också. Men jag har inte givit upp tanken på elitserien.
Vad är det som gör att du inte givit upp tanken på att spela?
– Det är kul som fasen och laget är härligt. Det är kul att vara där nere och man saknar det varje gång man inte är där. Sedan har bandyn bidragit till att man orkat bli bättre. Viljan att spela bandy har drivit mig att bli bättre, det har blivit något att se fram emot.