Därför saknas IFK-stjärnan: "Jag har huvudvärk"

Det var en tajt situation i IFK:s straffområde mot Edsbyn. En av motståndarspelarna försökte dra till bollen på ett volleyskott men klubban prickade Elias Gillgren rakt på tinningen. Han fick ont av smällen men spelade vidare i matchen.

– Där och då kände jag att det var en hyfsad smäll men jag tyckte inte det var världens värsta så det var inte mycket mer med det, säger Elias Gillgren.

Efter matchen kände han av att det var något som stod inte rätt till i huvudet. Han vilade någon dag, det kändes det bra igen och han kunde åka med laget ner till Frillesås. Han spelade och gjorde en stabil prestation även om det kanske inte var varken hans bästa eller sämsta match i den blåvita tröjan. 

– Men efteråt fick jag samma huvudsymtom igen, säger han. 

Och sedan matchen mot Frillesås har inte Elias spelat bandy. Han hade huvudvärk och mådde inte alls bra och den 5 januari hade han en tid hos läkaren där det konstaterades att han hade drabbats av en hjärnskakning. 

– Läkaren säger att det är hjärnskakning och att det är hjärntrappan som gäller. Och det handlar om att jag först och främst ska bli fri från huvudvärk och sedan öka intrycken successivt. Men den balansen är väldigt svår. 

Han berättar att vissa dagar mår han bra och kan gå ut på en promenad utan några större svårigheter. Dagen efter kan han göra samma saker men då reagerar kroppen och huvudet helt annorlunda. En dålig dag efter han varit och gått lite beskriver han det som om han blir matt och att han tänker långsamt, att hjärnan blir slö. 

– På ett sätt mår jag ganska bra. Processen att bli helt bra är ganska seg, jag är hemma ganska mycket just nu. Jag har huvudvärk som är bättre vissa dagar och sämre andra dagar. Sedan finns det en oro också så klart. Att det här hänger i, kommer tillbaka och att det inte blir bättre. Det känns inget bra. 

– Huvudvärken är jobbig i sig så klart men jag är ändå en hyfsat fungerande person, jag gör saker här hemma och kan gå handla i butiken. Men oron över att inte veta den exakta prognosen och känslan över att jag står och stampar är egentligen det som är det jobbigaste just nu. Det finns inga röda trådar i hur jag reagerar och det är frustrerande, säger han men poängterar också att det finns de som har fått mycket värre huvudskador än vad han fick. 

Även om han saknar att spela bandy, lagkamraterna och IFK, Elias talar varmt om både föreningen och det stöd som han fått från grabbarna i laget, saknar han också det vardagliga livet. För en person som har svårt att sitta still, knappt varit sjuk och hela tiden hitta på saker har det varit en stor omställning att inte göra någonting. 

– Jag har aldrig varit sjukskriven i hela mitt liv. Det här känns inte bra alls. Man känner sig dålig på något vis. Man vill bara komma tillbaka, träffa folk och bidra. Det vanliga livspusslet saknar jag något enormt.

Elias har regelbunden kontakt med sjukvården men exakt när han kommer tillbaka vet han inte i nuläget. Han har tackat nej till den finska landslagssamlingen i slutet av januari. Han tar en dag i taget och försöker sakta men säkert bli friskare och han hoppas att säsongen inte är över än.

– Att kunna spela och leva normalt i februari skulle vara fantastiskt. Om jag får sätta upp några egna mål.