Jag satt och trodde att IFK skulle kunna lyckas besegra VSK inne i ABB-arena redan på annandagen i fjol. 
För då hade de en glimrande period i början av andra halvlek och vände 0-2 till 4-2. 
Men sen kom VSk tillbaka och vann till slut med 6-3. Det var ju inte helt oväntat sa man efteråt då. 
Nu sitter jag inne i ABB-arena igen och den här gången har jag just sett IFK göra det de aldrig gjort förut. Vinna inne i den här arenan. Historiskt sett så går det bokstavligen att räkna antalet gånger de besegrat VSK i de 35 matcher som de båda lagen mötts här i Västerås sedan 1980. För det här var femte gången det hände. Fem gånger på 39 år!
Det säger en del om hur svårt IFK haft för VSK genom åren. 
Samtidigt så är det just historia och säger ingenting om hur det ser ut nu. För i ärlighetens namn så måste det sägas att VSK lag den här säsongen inte är lika slagkraftigt som tidigare upplagor. 
Men samtidigt så gör inte det IFK prestation mindre. För det egentligen att de vinner som är det stora. Det är sättet de gör det på som imponerar. 
Jag har bevakat IFK under ett antal år nu och det fanns en tid då jag åkte till arenor och inför match var helt övertygad om att de skulle få stryk. 
När de gästat lag som Villa, Sandviken. Edsbyn, Hammarby, Bollnäs och just Västerås så var det förut inte så att man ens funderade på om de skulle kunna ta en skrällpoäng. 
Men det var då det. Det råder en ny tid nu där bandykartan delvis ritats om. Några av de uppräknade lagen har försvagats av olika anledningar. Men framför allt så har IFK tagit steg efter steg framåt. 
Nu så många steg att de kan utmana och ta poäng av alla lag. Och det inte genom att gneta sig till dem. 
Utan genom att prestera ett spel som är bättre än montståndarnas. 
Det är nu de kan börja skörda frukten av det de bestämde sig för redan under den där första säsongen efter återkomsten i elitserien. Då somliga kallade dem naiva för att de försökte spela och inte parkerade bussen i ett försök att gneta sig till poäng.
Just att de valde den vägen att utveckla sin spelidé och inte bara ägna sig åt att spela gnetbandy tror jag är en av orsakerna till att jag skriver den här krönikan. 
En annan orsak är den otroliga lagsammanhållning som finns i gruppen. De är verkligen beredda att göra vad som krävs för att de andra i laget ska lyckas. Det är verkligen laget före jaget som gäller. 
Sånt får i alla fall mig att unna dem kvällens seger lite extra mycket.