På ett riktigt jobb svetsar man, tar hand om äldre, hanterar dokument eller någonting däremellan. Man föreslår inte till chefen: "Du kan inte jag få åka skridskor mot IFK Motalas skridskofantom Elias Gillgren. Vi filmar det – kom igen det blir kul".
Chefens svar var inte heller motfrågan "Kan du ens åka skridskor?". Vilket hade varit en rimlig fråga då jag inte kan det. Utan istället möttes jag av svaret: "Det är klart du ska göra det!"
Med andra ord ägnade jag ett par timmar en fredag åt att spela in en video där Elias Gillgren försökte lära mig att åka skridskor. Det ska tilläggas att jag nog inte åkt sedan 2008-2009. Resultatet blir därefter och går att se på MVT.se. Men jag vilar i IFK-stjärnans kommentar: "Det är bättre än vad jag trodde i alla fall".
Att få göra den här typen av jobb är bara ett i mängden. Jag har fått testa på karate, armbrytning, sprint och vinterbad. Jag får ställa frågor och ibland irritera makthavare men framförallt får jag träffa er läsare. Ni berättar om allt mellan himmel och jord. Från livsöden som lilla Bobo som överlevde mot alla odds till Theodore Topal som är en stor boxningstalang.
Att skriva, fotografera, filma, fråga och ibland underhålla är ett arbete. Men det känns inte som ett. Att få arbeta med något så roligt som modern och digital journalistik är få förunnat och något jag är väldigt tacksam över.