Han är en egen produkt, har förutom några matcher i Åtvidaberg varit klubben trogen i hela sin karriär och sakta men säkert växt ut till den stabile, pålitlige och trygge spelare han är idag.
Då väljer han att kliva av sin satsning.
Eller det vet vi ju inte riktigt än. Det kan bli, som han själv uttrycker det, allt från en fortsatt satsning på bandy, eller att helt varva ner i en lägre division.
Klart är i alla fall att han inte blir kvar i stan utan väljer att sätta det civila arbetet först och ge sig ut på en större marknad än Motala.
Det är också samtidigt ytterligare en signal till det vi redan visste, att få eller ens någon kan livnära sig på sin bandy i någon större omfattning. När valet tvingas fram är den civila tryggheten viktigare och sporten, kommer i andra hand, trots att du befinner dig på högsta elitnivå i Sverige.
Fredrik Lönn kommer saknas av många runt IFK, inte bara spelarna som sett honom offra allt och lite till för att laget ska lyckas. Han har också varit en ambassadör för sporten och för klubben.
Nu stundar ett digert jobb för klubbchef Pär Beckne. Att ersätta den pådrivare som Fredrik Lönn varit, till ett lag som säkerligen får spela utomhus ett par säsonger till, är en uppgift som kräver tur, skicklighet, kontakter och tajming.
IFK kan inte konkurrera med vare sig pengar eller spel inomhus, men om Beckne kan fortsätta lyckas övertala spelare med andra, mjuka värden, kanske det kan lyckas.
Men bara kanske.