Fem år har gått sedan IFK Motala senast tog steget upp i elitserien. Den gången var det en 19-årig Fredrik Lönn som åkte in för att fira att elitserieplatsen var klar.
– Ja, jag var ju med lite den gången. Men den här gången känner jag mig mycket mer delaktig, säger Lönn som om han hade en lite undanskymd roll i IFK tagit en betydligt mer framträdande roll i årets upplaga.
Från att ha gjort kortare inhopp är han nu evighetsmaskinen på mittfältet som i matchen mot Gripen inte såg ut att vara det minsta sliten av att det var den femte matchen på en dryg vecka.
– Det är konstigt att man kan ha den energin efter så många matcher. Men på något konstigt sätt så ger vi den energin till varandra i laget. Det är just sättet som vi går upp på som gör det så härligt. Att vi verkligen spelar för varandra och gör det tillsammans, säger Lönn som berättar att det var först när Emil Ring slog dit 4–2 som han slappnade av och kände att det var klart.
Hur var känslan när slutsignalen kom?– Den är svår att beskriva. Just då fattar man inte, och jag har väl fortfarande inte fattat, vad det innebär att vi gått upp. Just då har man bara vunnit en match och jublar över det. Men börjar man tänka på det. Att det nästa år är VSK och Villa istället för Frillesås och Blåsut vi ska möta. Ja, då blir det ju rätt häftigt, säger Lönn.
Att motståndet kommer bli tuffare är lönn fullt medveten om. Men han menar att det är just det som är motiverande.
– Man vill ju utvecklas och bli bättre. Alla måste ta ett steg till och det finns en hel del att förbättra. Men det kommer inte vara svårt att hitta motivation till försäsongen i år.