Det är ingen vanlig vinter vi upplever, med mildväder, blåst och regn och ingen just vinter. Inga vackra gnistrande snölandskap att bjudas på.
Det är heller ingen vanlig bandyvinter, men det känns likadant gång efter annan på K bygg arena. Redan den 15 januari har nu IFK Motala spelat tio av sina 13 hemmamatcher i elitserien och jag tror jag har hört samma citat varje gång från bortalaget: "Krigarmatch. Mycket kämpa. Svårspelat."
Man kan säga att det varit jämnt varje gång, inte stora siffror utan få mål och stabilt och kamp. Tre segrar, fyra kryss och tre förluster noterar jag hemma för Motalalaget.
Att IFK gjort sina bästa stordåd borta förklaras av en lång vinter med just svårspelat hemma och ofta bättre förhållanden borta. För IFK är alltid bättre när det går att spela, även om kämpartakterna ytterst sällan lyser med sin frånvaro.
Det är just lagmoralen som jag ser det talar för att IFK hamnar i slutspel. Då menar jag topp tio och åttondelsfinal, vilket efter 3-4 nu mot Villa-Lidköping är ett mer rimligt mål än topp sex och direktavancemang till kvartsfinal.
Med sju matcher kvar, tre hemma och fyra borta, är det just den tiondeplats som IFK nu parkerar på som det måste siktas på. Men när Vänersborg vaknat till liv efter förlusten av storskytten Joakim Hedqvist så är det flås i nacken på Motala och därför är det oerhört viktigt att åtminstone inte förlora hemma mot Sirius på lördag, den avslutande matchen innan landskampsuppehållet.
Det lär bli en rysare igen, tro inget annat.
3-4 mot Villa då? Ja, jag känner inte att det finns så mycket att kritisera i IFK Motala, trots en del tveksamma försvarsingripanden i andra halvlek. Men det var svenska mästarna, läs landslagsmeriterade herrar som Joakim Andersson och Johan Löfstedt, som blixtrade till då när det vändes, det ska vi komma ihåg. En medstuds i kvitteringsjakten hade också gett en IFK-poäng där på slutet, men nu studsade det inte med den här gången.
Jag vill trots nollpoängaren i stället hylla IFK litegrann och på näthinnan har jag Viktor Hulthammar som jag upprepar är ett av säsongens fynd i svensk bandy. En spelare från Nässjö i allsvenskan som kom in när IFK egentligen redan fyllt truppen i somras. 22-åringen är redan nu i sin första elitseriesäsong en vass målskytt och en smart spelande ytterhalv, en väldigt bra värvning av IFK. Den som hittade honom får ta åt sig.
IFK har också sparkapital i form av comebackspelaren Viktor Spångberg, som placerats på mittfältet. Spångberg har en bit kvar till storform, men lagledningen tror ändå tydligt på honom. Han spelas in för att bli ännu bättre i slutet av säsongen.
Viktor Spångberg kommer att komma allt mer och jag hoppas på vintern och mer kyla framöver också. Då kanske IFK Motala till och med får vinna stort någon gång i sin hemmaborg. Ett målfyrverkeri som vi ännu inte sett bland alla rafflande draman den här säsongen.
Jag hoppas att hemmalaget någon gång, efter en glädjesång i omklädningsrummet, får säga:
– I dag var det lättspelat.