– Man skulle egentligen behöva ta en veckas semester nu och åka iväg nånstans, säger han. Men det är inte riktigt läge för det.
Han var på plats i Lidköping på tisdagskvällen, när säsongen tog slut efter 2–5 i den tredje kvartsfinalen. Efteråt åkte han med spelarbussen hem.
– Det var ganska lättsam stämning trots allt. Det är klart att vi alla var besvikna över att det tog slut, men inser samtidigt att vi gjorde en jäkla bra säsong med ett resultat klart över förväntan.
Vi återkommer till hans roll, till hans egna känslor nu när säsongen ska summeras och förberedelserna för nästa tar vid.
– Om jag snabbt ser tillbaka på det som varit kan man konstatera att det var en jäkligt tuff säsong. Både sommaren, hösten och vintern har varit fruktansvärt jobbiga och det känner jag av nu.
Om du får plocka ut tre punkter som varit positiva under säsongen vad säger du då?
– Det jag tänker på först är spelarnas inställning och humör. Vi har väldigt ofta haft odugliga förutsättningar men de har inte gnällt en enda gång utan alltid kommit med ett leende på läpparna.
– Jag vill också framhålla vårt lagspel. Vi är bland de sex bästa i antalet insläppta mål och det bevisar att man verkligen arbetar för varandra i laget.
– Till sist vill jag framhålla de spelare som gjort comeback. Vi har använt 30 spelare den här säsongen och ingen har sagt nej när Mattias (Sjöholm, tränaren) ringt och frågat om de kunde ställa upp. Det visar på en fantastisk klubbkänsla.
Tre negativa då?
– Först är det naturligtvis våra dåliga träningsmöjligheter. När många andra lag hade gjort över 50 pass på sin egen plan hade vi inte gjort ett enda. Tro fasen att det blir stora skillnader mellan lagen då. Men jag vill poängtera att personalen här nere på isstadion gör vad de kan, det handlar inte om det.
– Det andra negativa var alla skador. Det var liksom ingen hejd på det och avslutades med att Vitaliy (Klyushanov) gick sönder i kvartsfinalen.
– Det sista är publiksnittet. Tillströmningen är för dålig i förhållande till de resultat vi gjort. Men där måste vi fundera på hur vi ska kunna locka fler åskådare hit, vi kan inte gnälla på att inte fler kommer om vi inte försöker ännu hårdare att locka dem.
Frustrerande att det inte kommer fler?
– Ja. Jag tycker att vi har spelat bra bandy, vi har många Motalakillar i laget och ingen direkt idrottskonkurrens på vintern. Men det räcker tydligen inte.
Pär Beckne plockar fram det täta matchschemat under vissa delar av säsongen som en anledning.
– Det är inget bra att spela tre hemmamatcher i månadsskiftet november/december på fredag, söndag, tisdag. Förbundet måste se över schemat och sprida ut det. Nästa säsong ska ju tydligen inte VM spelas mitt i och splittra sönder, det ser vi som mycket positivt.
Om vi går över på truppen och börjar med tränare till nästa säsong. Hur är läget där?
– Vi vill ju ha Mattias Sjöholm kvar och det tror vi att han själv också vill. Sen ska vi hitta en lösning för alla ledare som gör att det blir så bra som möjligt. Det arbetet börjar nu.
Spelartruppen. Hur många och vilka är kvar att signera?
– Vi har haft 17 spelare plus två målvakter nu och ska väl försöka ligga på den nivån. Sen är det ett pussel att lägga då man bara får ha 12 seniorer i truppen, plus två juniorer, om man räknar bort målvakterna. Så målet är att vara 15 seniorer nästa år i truppen, varav 12 plus målvakterna får vara med i laguppställningen.
– Sen har vi några namn som vi diskuterar förlängning med, men jag har inte hört från någon att de ska lämna. Den som är mest tveksam är väl Olle Nordlund som har ett arbete som gör att han har lite svårt att kombinera ibland.
Elias Gillgren?
– Han är givetvis en av de vi vill förlänga med och vi ska ha ett snack inom kort.
Nyförvärv då, hur går det där?
– Vi jobbar med det, men det är en väldigt liten marknad. Sen ska det vara någon som passar och en spelartyp som vi behöver. Men vi pratar med en handfull spelare idag och jag tror att vi har fått ett bra rykte i bandy-Sverige efter de resultat vi gjort de senaste säsongerna.
Har du själv några tankar på att göra nåt annat?
– Oj. Jo, ibland slås man kanske av det. Jag har ju varit här många år nu och visst kan man ibland känna att man vill strunta i det. Men när man sen kommer ner och träffar spelare från A-lag till ugdomslag, ledare på alla nivåer och folk runt omkring så vänder det ganska snart och blir kul igen. Just nu har jag inga planer på nåt annat, men man orkar inte hur många smällar som helst.