Fredagskväll, bra bandyväder och ett glödhett hemmalag. Eller hett i alla fall, de har ändå förlorat tre av sina fyra senaste matcher. Men faktum kvarstår att de blåklädda har gått som tåget i säsongsinledningen. Det borde locka, men på läktaren i fredagens möte med Sandviken fanns bara 489 åskådare.
Så klart en oväntat låg publiksiffra. I de tre första hemmamatcherna låg publiksiffran på mellan 700 och 800. Godkänt, men inte mycket mer. Med tanke på IFK:s fina start borde det nästan ha varit fler i någon av matcherna.
Men mot Sandviken dök inte ens 500 personer upp.
Och jag har svårt att förstå varför. Visst, det är kallt ute. Men det är väl inget som stoppat Motalas bandypublik förut? Live-idrotten generellt har haft svårt att locka samma siffror som före pandemin. Men en succéstart borde väl ändå räcka för att locka?
För på isen är IFK Motala starkare än på många år. Mot Sandviken visade de upp en stabil defensiv och var nära att skrälla ännu en gång. Ja, jag tycker fortfarande att det hade varit en skräll att besegra Sandviken. Även om IFK inledde säsongen med sex raka segrar går det inte att förvänta sig stordåd i varje match.
Förutsättningarna är fortfarande samma som tidigare, och målet ska fortfarande vara att nå slutspel. Och trots förlusten visar insatsen mot Sandviken att IFK Motalas sensationella inledning var mer än en tillfällighet.
Nu gäller det bara att Motalaborna förstår det också.