IFK-tränaren Simon Hansson var glad och stolt efter de två poängen, 2024 års första för det luttrade laget. "Vi offrar oss i defensiven och är hetare. Vi gör inget halvdant, heta framåt också", berömde Hansson.
Det mest dramatiska i 6-1-matchen, bra av IFK att göra så många mål i så svåra förhållanden, hände inte på isen. Utan utanför domaren Andreas Brobergs rum när Bajen dröjde med att komma ut till slutperioden. Där i snöyran ville inte Bajentränaren Misja Pasjkin fortsätta matchen, medan Simon Hansson vädjade till honom med sina snälla hundögon: "Snälla, Misja, nu spelar vi. Det här är verkligheten", sade Hansson.
Pasjkin pratade om för lång paus, men här hade han inte regelbokens stöd. Pauser får vara oändliga i regn och snö när bandy spelas utomhus. Bajen spelade till slut och jag tycker att det var rättvist att Hansson vann ordkampen. Kanske borde matchen spelats en annan dag, men det kan vara svårt också. "Vi förväntade oss inte så mycket snö", sade IFK-tränaren.
Någon sade att det inte var bandy som spelades, men det var det visst det. Det kan alltid se ut så här när det inte finns tak över arenan.
Det handlade om kamp, framför allt i pauserna där långt fler än vaktmästarna var ute och skottade. Jag såg ungdomsledare i IFK, Maifs materialförvaltare Kenny Ljungkvist och till och med domaren själv kämpa med skyffeln.
Matchen innehöll för övrigt också en prisutdelning där domarna prisade Simon Hansson som årets ledare i svensk bandy, i deras perspektiv. Det var den trevlige ynglingen väl värd.