Finspångssonen Nicklas Ögren skrev på för IFK Motala 2016. Då hade han tidigare spelat ungdomsbandy för Finspångs AIK och sedan gått på bandygymnasiet i Edsbyn. Nu ska Ögren inleda sin femte säsong.
– Jag trivs bra här med klubben och laget. Sedan har jag familj, släkt och sambo i närheten. I Edsbyn var det 50 mil hem liksom.
Nicklas Ögren funderar några sekunder, innan han lägger till:
– Sedan vill man ju kunna spela bandy också. Det här med väggar och tak är en ständig fråga. Smäll upp en hall bara så skriver jag livstidskontrakt, säger 23-åringen, halvt på skämt, halvt på allvar.
För det här med bandyhall är något som IFK längtar efter. Nicklas Ögren konstaterar att den gångna säsongen med usla förutsättningar tärde på honom och lagkamraterna.
– När jag kom hit var allt nytt och jag tyckte det var lite kul med att spela ute. Förutom de tre åren i Edsbyn har jag alltid spelat utomhus, och jag spelar hellre ute när det är bra förhållanden, än att spela inne. Men nu har det ju inte fungerat, säger Motalabacken.
Och fortsätter:
– Det första man gör på morgonen, nästan innan man stängt av alarmet är att kolla vädret inför eftermiddagens träning. Förra säsongen hade vi kanske fem träningar där vi kunde göra det vi tänkt. Sedan var resten skit.
Nicklas Ögren menar att väder och isen påverkar humöret på hela laget.
– Många av oss jobbar heltid eller pluggar. Sedan kommer man hit på kvällen och ska hålla på med bandy i tre timmar. Men det går inte på grund av väder. Det här tar minst lika mycket tid som Allsvenskan i fotboll, men de är heltidsproffs. Vi försöker ändå och ger allt varje match, men hela humöret och allting påverkas av vädret.
Nu hoppas Ögren att den nya isanläggningen som byggs ska göra förutsättningarna bättre, även om den inte skyddar mot regn.
Fler saker än halldiskussionen har tagit fokus från det sportsliga. Nicklas Ögren konstaterar att coronatiderna har gjort att han haft annat än bandy att tänka på.
– Man har fått lite perspektiv och förstått vad som verkligen är viktigt. Sedan vet vi ju inte hur det kommer bli. När säsongen drar igång, om det blir någon publik och så vidare.
Truppen är tunnare än förra säsongen, och ledarfigurer som Erik Litzén och Olle Nordlund har lämnat laget. Nicklas Ögren blir en av dem som kommer få ta mer ansvar.
– Erik var en ledare. Jag har aldrig varit med om liknande, han var så positiv och engagerad. Olle var viktig också, men han började bli lite gubbgrinig på slutet, haha. Jag kommer nog vara samma som alltid, men vi som har varit här ett tag kommer få ta mer ansvar. Nu blir det fjärde säsongen i Elitserien och vi borde ha lärt oss något under de åren.
Förra säsongen fick Nicklas Ögren ibland vikariera som libero och nu är den platsen ledig.
– Vi har inte pratat om det, men ifall tränarna vill att jag spelar där kommer jag göra det. Jag har ju redan spelat där när Olle var borta någon match eller när han fick kramp. Han är så lat, säger Nicklas med glimten i ögat.
Den där glimten i ögat finns hela tiden när Nicklas Ögren pratar. Men på bandyplanen förvandlas den till något annat. Då är inte den 23-årige IFK-backen särskilt rolig att möta.
– Så har jag alltid varit och så kommer jag nog alltid vara. Jag är en vinnarskalle och måste nog ligga på gränsen för att få igång mig själv också. Jag kan inte ens spela minigolf med min sambo utan att det blir dålig stämning. Det är sån jag är, både på gott och ont. Målet är hela tiden att få motståndaren ur balans.
Hur?
– Det behöver vi inte ta här, haha. Nej, men det kan vara att man ger någon smäll eller säger saker för att psyka motståndaren. Det är kul när de tar illa upp. Sedan får man ju en hel del smällar och så tillbaka. Oftast är det bra stämning när matchen väl är slut, men vissa tycker man inte om, säger Nicklas Ögren.
– Det är nog så hela Elitserien tänker om mig. När jag kom hit till IFK hade jag mött många av spelarna med Edsbyns U20-lag, och då var jag hatad av alla här, skrattar han.
Just nu är det egen träning i väntan på att försäsongen ska dra igång i augusti.
– Det funkar bra. Jag har alltid varit en sån som inte gillar att träna, men de senaste åren har det gått bättre. Man får hitta sätt att försöka motivera sig hela tiden, säger Nicklas Ögren, som ser fram emot säsongen.
– Träning är ju inte lika roligt som tävling!