Nja, det kanske var att hårdra det lite. Men i alla fall ungefär så.
På isstadion, förlåt, K Bygg arena, har tiden nästan stått still. Här är allt som det alltid varit.
Det är ett tag sen jag bevakade en IFK-match nu. Jobb på sportredaktionen på Corren och nu på ny tjänst hos MVT har gjort besöken glesa.
Kanske alltför glesa.
Men det som slår mig direkt när jag går in genom grindarna är att allt är precis som förut.
Det är så gott som samma människor som står i entrén, samma folk som sköter lottförsäljningen, samma personer i klacken och samma personer i ledningen för klubben.
Ett bevis på att man inte vill förnya, förändra och föryngra? Nej inte alls.
Istället ett bevis på trygghet, ordning och reda och ett starkt engagemang för klubben. Trivs man så stannar man.
Så enkelt är det.
Och i IFK verkar man trivas. Trots klubbens begränsade träningsmöjligheter. Det är ett ämne som jag inte alls tänker beröra i den här krönikan, det har jag och mina kollegor gjort så det räcker förut.
Just den här lördagen var i alla fall de yttre förutsättningarna helt perfekta. Några minusgrader, näst intill vindstilla förutom en liten bris i planens längdriktning och ingen risk för nederbörd.
En dag som gjord för bandy.
Även på planen var det mesta sig likt. Jussi Aaltonen är nog en av seriens kortaste målvakter, men inte desto mindre en av de bästa.
Det är samtidigt en gåta att inte Elias Gillgren, backen, plockats upp av någon av toppklubbarna i serien. Kanske har anbud funnits, kanske trivs han så bra i Motala att det ändå inte lockar, jag vet inte. Men jösses så bra han är.
Fredrik Lönn, lagkaptenen, måste vara varje tränares dröm med sitt uppoffrande spel och sin tydliga inställning "laget före jaget". Ruskigt stark.
Anders Persson får sällan rubriker men är tryggheten själv på mitten, bakom Philip Florén som har en grym känsla för var målet är beläget.
Kontinuiteten i klubben går igenom hela verksamheten och syns även i spelartruppen. Liten omsättning ger den trygghet och lagkänsla som varit, är och kommer att vara klubbens adelsmärke lång tid framöver.
Att lagsammanhållningen är stark fick vi inte minst bevis på när laget vände 2-4 till vinst 5-4 efter en dramatisk avslutning. Och det är inte första gången jag sett IFK göra det, vända en match i slutet.
Synd bara att endast drygt 500 personer var på plats för att se det.