Den lilla klubben som har sin hemvist i Kungsbacka kommun men hemmaplan i Varbergs kommun slog alla med häpnad när man lyckades klara kvalet till elitserien i mars och står nu inför sin första säsong någonsin i högsta serien.
Ordföranden Lars-Johan Svanström kommer gående utmed ena långsidan, hälsar på några kommunalarbetare som står och målar och tar av sig sin klubbkeps.
Han tittar ut över arenan och konstaterar direkt att hemmapremiären mot IFK Motala den 31 oktober ligger risigt till.
– Tyvärr är det nog så. Och vår inställning är i så fall att vi vill spela den matchen ett annat datum längre fram. Vi vill inte ha vår första match någonsin i högsta serien i en plåtlada i Surte.
Hur det blir med den matchen återstår att se. Vädret kan snabbt slå om och alla är redo om det skulle bli läge att börja spola upp is.
I övrigt lär klubbens hemmaplan Sjöaremossen vara den mest otillgängliga av alla arenor i elitserien. En bit söder om Kungsbacka svänger man av och åker sen över motorvägen två gånger och under densamma en gång innan man är framme.
Det är trästaket runt planen, huvudläktarens låga tak är i trä och överhuvudtaget ser det ut som tiden stått still - länge.
Men det är just den känslan som Lars-Johan vill bygga på när han ska försöka locka publik till matcherna i vinter.
– Vår inställning är att det ska inte vara så jäkla märkvärdigt. Vi kommer inte att bjuda på Idolvinnare eller dansuppvisningar här i pauser för att locka folk utan går mer ”back to basic” och låter bandyn som sport vara det som drar publiken. Vi hoppas kunna bjuda på den där unika känslan när bandy är som bäst med utegrillar, rimfrost i träden, några minusgrader och klarblå himmel. Den känslan slår en match i en hall med hästlängder.
Vad räknar ni med för publiksnitt i vinter?
– Vi ligger lågt och har budgeterat med 400 personer i snitt. Sen tror jag att de mer publikdragande lagen som Hammarby, Sandviken och Villa kanske kan dra över 1 000 personer.
Men hur klarar ni en säsong i elitserien, med långa resor, med så blygsamma publikintäkter?
– Vi har höjt ribban i jakten på sponsorer och lyckats väldigt bra. Vår budget för säsongen ligger på 3,6 miljoner kronor och det är faktiskt så att det ringt företag till oss och velat vara med och stötta oss, utan att vi ens har tagit en första kontakt.
Hur förklarar du det?
– Jag brukar dra paralleller till Åshöjdens BK som vi läste om när vi var små. I dessa tider blir allt så stort, det haussas upp rejält och så kommer det en baksmälla när klubbarna inte kan betala löner för att man dragit på sig för stora kostnader. Vi är en motpart till det, vi har en helt annan historia med oss som jag tror att folk gillar. Den lilla klubben från bygden som ska slåss med de stora drakarna i den här sporten. Vi har inte ens en anställd kanslist, allt sker på ideell basis men vi har lyckats få loss folk från tv-soffan och tycka det är kul att komma ut och hjälpa oss.
– Dessutom har företagen i det här länet av tradition lagt sina pengar på fotbollen, eftersom det finns många klubbar på hög nivå här på västkusten. Nu kommer vi som en ”ny” förening och det blir lite spännande att satsa på oss, plus att fotbollen ligger nere över vintern. En tredje orsak är att hela det här området lider av en växtvärk där det byggs massor och ploppar upp nya företag hela tiden.
Nu börjar Lars-Johan bli rejält engagerad, så som en genuin föreningsmänniska blir när han/hon pratar om något de brinner för.
– Vi har fått folk att engagera sig i vår förening och gå man ur huse för att hjälpa till med allt från att sälja julgranar på torget till att komma och måla eller sälja hamburgare vid matcherna. Och det var ju så föreningslivet var uppbyggt en gång i tiden, tills man började anställa folk till höger och vänster och nästan muta folk med pengar för att få dem att ställa upp som sargvakter eller i entréer.
Sportsligt, vad är klubben målsättning?
– Att hänga kvar, självklart.