Det finns en underbar historia om den gång IFK Motalas guldhjälte från 1987, Håkan Rohlén, glömde trunken på Isstadion när IFK skulle möta Edsbyn borta.
Den har jag skrattat gott åt och en annan gång påmint Rohlén om. För hur är det ens möjligt att glömma något så viktigt?
Det är inte alls svårt vet jag nu. För i fredags klev jag in i Slättbergshallen i Trollhättan utan både dator och block. Mina två viktigaste arbetsredskap. De blev kvar i min egen bil MVT.s garage när jag bytte till tidningsbilen för att ge mig iväg. Ett telefonsamtal i samma stund fick mig att glömma bort dem.
När jag två timmar senare stannade för en paus föll min blick mot baksätet där väskan skulle ha legat. För någon sekund var sen paniken i det närmaste total. Vad fasiken gör jag nu?
Vända och åka hem finns det inte tid för. Be en kollega jaga efter? Nej, det är inte ett alternativ, det skulle jag få höra fram till pension.
Tanken på att svänga in i Lidköping och köpa en ny dator slår mig. Slår bort den snabbt när jag inser att den chef som skulle attestera den fakturan inte är född.
Drar en ramsa som inte lämpar sig i skrift över hur i hela fridens namn man kan vara så in i förbenat klantig så man glömmer det enda man behöver se till att ha med sig.
Konstaterar sen att det inte hjälper ett smack. "Fokusera inte på problemet utan lösningen", ett mantra från någon kurs jag lyssnat på med ett halvt öra dyker upp i bakre delen av skallen.
Då kommer jag på att IFK-spelarna brukar ha med sina laptops på bussen för att titta på film eller jobba under resorna. Och vårt redaktionssystem är web-baserat. Jag kan komma åt det från vilken dator som helst och göra i alla fall det mesta som behövs.
Ringer tränare Simon Hansson. Jodå, jag kan få låna hans dator under matchen. Jag är räddad. Nu är det bara skammen jag har att leva med.
Men vad gör väl det? För det som för en stund såg helt omöjligt ut löste sig.
Förutsättningarna var långt ifrån de optimala men med lite hjälp mina "lagkamrater" på MVT kom det in en text och några bilder tidningen.
Om jag ser det som ett mirakel?
Nej, det är inte ens i närheten.
Jag skulle utan tvekan säga att det är bra mycket mer otroligt att ett lag som fyra omgångar in i elitserien fortfarande tränar på en hockeyrink ligger på sjätte plats i tabellen. Med två poäng mer än antalet träningspass de kunnat genomföra på sin hemmaarena.