2 134 åskådare i mötet med mesta mästarna Västerås SK är en härlig publiksiffra som visar att Motalafolket och bygden omkring äntligen upptäckt att det finns ett av Sveriges bästa bandylag att se på nära håll.
Nu var det annandag jul, hemvändarkänsla, bra väder med uppehåll, bra is och kring nollan, och det var perfekt sportsligt läge för upptrissningen av matchen, men publiksiffran ska ändå nämnas. Den är det roligaste med matchen, det kunde konstateras redan när domaren blåste i gång spelet.
2 134 betyder också välbehövliga slantar till IFK:s kassa, pengar att satsa vidare för mot toppen.
Att gå på bandy i jul betyder att vimlet är viktigt och det är minst lika roligt före match som under. Utanför grindarna stötte jag ihop med Anders Bruun, landslagsspelaren som är uppvuxen i IFK och Motala men som gjorde massor av toppår i VSK innan han lade av för två år sedan. Nu hade han firat jul i Mjölby med släkten på frun Helenes sida och känslan var bra att få uppleva bandy igen. "Första året var det skönt att vara ifrån det, men nu börjar jag bli redo att ta nåt uppdrag i klubben igen. Man saknar gemenskapen", sade Anders Bruun i sällskap av svärföräldrarna.
I dryckestältet var det långväga gäster som hittat hem, som Stockholmspolarna Jakob Alledal och Ola Grändås som hade en portfölj med allehanda fina autografer på. "Bandy är tradition och julen är till för traditioner", sade Alledal. "Även om jag själv valde fotboll har jag alltid haft bandyn nära", sade Grändås.
Seppo Nevalainen var för sin del lycklig över att haka på familjen Selg till bandyn. Bästa kompisen Jimmy och hans föräldrar Agneta och Leif snackade upp matchen i goda vänners lag. "Vi ser fram emot en vinst, men vi tror på kryss ändå", sade Jimmy. "Bandy är ett måste på jul", sade Agneta Selg.
Sedan blåstes det i gång och inför välfyllda läktare och på blankis presterades kanonbandy från båda lagen. IFK gjorde 1-0 genom Philip Florén och 2-1 genom Viktor Hulthammar på straff, men efter båda målen kvitterade VSK direkt. 4-2 kunde VSK gå loss med efter fina saker av spelare som Magnus Joneby, Martin Landström och Oscar Gröhn. Det var mer VSK:s styrka och kunnande som gav bortaledningen, än IFK:s tillkortakommande. Hemmalaget gjorde mycket bra, ändå.
Motala var i förarsätet inför matchen med tre poäng mer i tabellen och med segern senast i Västerås. Men nu återställde det mer meriterade VSK ordningen litegrann. Det var ett VSK som var redo att ta grovjobbet. "Fantastiskt bra första halvlek och kul att så många är här och ser det", sade expertkommentatorn Dennis Gustafsson.
Viktor Spångberg var med på uppvärmningen, men ställdes sedan åt sidan. IFK:s tränare Mattias Sjöholm valde att ha sitt lag intakt. Svårt att kritisera uttagningen när IFK:s lag varit så homogent och utan svagheter. Men till AIK-matchen borta på lördag undrar jag om det inte är dags att ge Spångberg chansen, som en litet försök till boost efter den här trots allt tunga annandagsförlusten.
Jag konstaterar att ett bra IFK, med Fredrik Lönn som den bäste av många bra, den här gången föll, 2-4 blev det, mot ett bättre lag. Efter en trög start tror jag att VSK återkommer som ett av de bästa lagen redan till våren. Men IFK är med där uppe och utan skador blir det topp sex inför SM-slutspelet. Det tvekar jag inte på, även om det är jämnt mellan många lag.