– De är så ambitiösa, de vill nånting, säger Ann-Charlotte "Acka" Spångberg, frun i huset.
Viktor och Anton Spångberg stod båda på is redan när de var tre år gamla. Viktor spelade i sin ungdom fotboll, innebandy och hockey också. Anton spelade fotboll och hockey vid sidan av bandyn.
När Patrik växte upp i Södermanland på 70-talet var det nåt liknande. Pappa Urban var allsvensk spelare i Hälleforsnäs och sonen var på is i treårsåldern. Han spelade hockey också under uppväxten.
I Motala har sönerna inte missat en match som pappa har spelat och pappa har sett alla hemmamatcher som sönerna spelat.
– Bandyintresset har kommit av sig självt, kanske av vår livsstil. Vi har inte behövt tjata, snarare är det barnen som har tjatat om att de vill till bandyn, säger Ann-Charlotte Spångberg.
När barnen var små klädde de om till pyjamas före match för att kunna se så mycket som möjligt och sova i vagnen på vägen hem. Det blev ofta att de såg hela matchen.
Gemensamt för trion är att de hållit på med flera sporter länge och de har spelat för det är roligt. Det är därför Patrik fortsatt så länge också.
Han säger att han kanske spelar vidare nästa år också, om det finns ett B-lag.
– Ja, det är ju så himla kul, och motion behöver man, säger 46-åringen.
Det har samtidigt i all spelglädje krävts uppoffringar för att sagan skulle bli sann. Patrik har inte kunnat jogga sedan i somras. Han har ont i benet som han skadade förra säsongen. Det är rullskridskor som gäller. För att hålla sig frisk under kvalserien tog han också en whisky varje kväll.
Viktor Spångberg har sitt virus som gör honom trött i huvudet och vissa veckor under säsongen har han inte tränat alls, bara spelat matcher. Han beskriver sin sjukdom som att ständigt vara bakis när han mår dåligt. Han tar naturpreparat för att må bättre.
– Jag hoppas att jag får ordning på det till elitserien. Där blir det tufft om jag inte tränar, säger han.
Viktor och Anton har kontrakt och kör vidare i IFK i högsta serien. Då kommer Patrik att stå på läktaren. Att lägga av i A-laget är ett beslut som står fast.
– Jag kommer inte att vara tränare, säger pappa.
Vad ska du göra i stället för bandy?
– Gå långpromenader och åka rullskridskor.
För två år sedan spelade far och söner i B-laget ihop. De trodde aldrig de skulle få göra det i A-laget en hel säsong.
– Ingen i familjen trodde att farsan skulle komma tillbaka, säger Viktor Spångberg och Anton nickar instämmande.
Nu får sönerna gå vidare och spela i elitserien.
– Det ska bli kul att fortsätta utvecklas med det här laget, säger Viktor Spångberg.
– Roligt att möta de stora lagen, säger Anton Spångberg.
– Många inomhusmatcher också, säger Viktor.
Vad gör ni när ni inte jobbar eller spelar bandy?
– Kollar på sport på tv, brukar bli bandymatcher, säger sönerna och ler.
Patrik Spångberg menar, om Eric Ågren och Daniel Lehnbom fortsätter, att det behövs tre riktigt bra nya spelare till elitserien.
– Det som varit bra i år är att vi haft ett ungt lag, frånsett några äldre. De unga har blivit bättre mot bättre lag och det lovar gott, säger Patrik Spångberg.