Från underhållande till bara – trist.
Bandy i taskigt väder, som vid LMT arena under lördagen, kan i sina allra sämsta stunder vara rätt så frustrerande att titta på.
Bandy, när förhållandena är som bäst, är tvärtom en av de mest underhållande, fartfyllda, konstruktiva och vackraste sporter som finns.
Där finns plats för lirare, för snabba uppåkningar av fantastiska skridskoåkare, dragningar och passningar i hög fart och individuella nummer på högsta nivå.
Bandy på en hoppig is, med stark vind i planens längdriktning och snörök i ansiktet på spelarna, är något helt annat.
Då är det bara en strid med mängder av närkamper, frislag, bollar som hoppar över den låga sargen och lyror, lyror, lyror.
Den sporten är inte i närheten av lika lockande.
Under lördagen möttes två lag som borde behärska just det spelet ganska bra, för att det är vardag för dem. IFK Motala och Frillesås lever under bar himmel vareviga dag och man kunde tänkt sig en jämn match.
Men väldigt tydligt var att Frillesås var det gäng som ville mest, som kämpade mest och som var klart bäst på att utnyttja sina chanser.
IFK hade det på samma gång betydligt kämpigare och har nu hamnat i ett riktigt prekärt läge i tabellen.
Bara Rättvik är just nu sämre och laget behöver börja vinna ganska snart om det inte ska bli en rysare till säsong. Jag tycker mig se att det finns kvalité i laget för att plocka fler än sex poäng på de elva första matcherna som nu varit fallet.
Men det får inte gå allt för lång tid innan vändningen kommer.