Den totala tystnaden i ett omklädningsrum. Få saker säger så mycket som den.
Eller de tomma blickarna. Där ingen spelare vill möta blicken på reporterstollen som vill ha svar på varför det gick som det gick.
Få gånger har jag klivit in i IFK:s omklädningsrum där de båda sakerna var så tydliga som efter matchen mot Sirius.
För det här var en match som de bara skulle vinna. Och det syntes så tydligt inledningsvis att de hade bestämt sig för att spela ut Sirius.
Men i takt med att isen blev allt sämre så tappade också IFK greppet om spelet.
För sällan har jag sett isen på XL Bygg-arena förändras så totalt under en match. Från att se perfekt ut under uppvämningen till att bli fullständigt oduglig en knapp halvtimme in i matchen.
IFK-tränaren Sjöholm menade att det var den hastiga köldknäppen som gjort ytan spröd som var orsaken.
Och när möjligheten att spela bandy försvann så tappade IFK också initiativet.
Det är när man ser sånt som man på allvar förstår IFK:s längtan efter en hall. Att få ha precis samma förhållanden i match efter match.
Där ett plötsligt väderomslag inte betyder det minsta för möjligheterna att spela bra bandy. Där varken regn, snö, eller en aldrig så bitande nordanvind påverkar utgången av en match.
Därför blev jag lite förvånad när vi i vår liverapport la ut frågan om de som följde den ville se en bandyhall så fort som möjligt eller inte.
Jag hade förväntat mig en överväldigande majoritet för ett snabbt uppförande av en bandyhall.
Men av de 262 personer som hade röstat, när jag skrev dessa rader, så var det precis lika många 131 stycken som menade att bandy ska spelas under bar himmel som de som vill se en bandyhall.
Får spelarna i IFK rösta så är jag övertygad om att procenten som röstar för en hall blir något högre.