För första gången så satte MVT-sporten den här säsongen betyg på samtliga spelares insatser i varje match under säsongen. När säsongen nu är slut och listan sammanställts så står Jussi Aaltonens namn högt upp på listan. Under de 31 matcher som IFK spelat den här säsongen så har han vaktat målet i samtliga och fått 3,25 poäng i snitt i betyg.
Och i den sista kvartsfinalmatchen mot Villa så storspelade han och radade upp jätteräddningar till den grad att han fick en sexa i betyg på den femgradiga skalan. Själv menar han att det betyget säger lika mycket om medspelarna som om honom själv.
– Man blir bra när man har ett bra försvar. Det är skillnad mot hockey. Där kan en målvakt vinna matcherna åt laget. I bandy kan du avgöra de riktigt jämna matcherna men mot riktigt bra lag så blir det svårt. Men visst över en säsong kan målvakten betyda många poäng, säger Aaltonen ödmjukt.
När vi sen pratar om några av de räddningar han gjorde mot Villa rycker han lite på axlarna. För att göra de där spektakulära räddningar som får publiken att skrika är inget som han strävar efter.
– Jag är inte ett så stort fan av att få uppmärksamhet. Jag är mest nöjd om det inte blir mål och vi vinner. Om jag sen har varit bra eller inte spelar inte någon roll. I slutänden så är det ju resultatet på tavlan som avgör om man är nöjd eller inte.
Är du nöjd med säsongen?– Med tanke på att vi gick till kvartsfinal så är jag det. Man har upplevt mycket nytt den här säsongen. Sen är det ju många olika faktorer som påverkar om man ska gå långt och det är inte alltid man kan påverka det, säger Aaltonen som nu gjorde vad han kunde för att påverka utgången av IFK:s samtliga 31 matcher.
Men när den sista matchen nu är spelad så avslöjar han att han inte varit helt skadefri under säsongen.
– Jag fick kortisonsprutor i axeln innan jul och jag vred till foten mot Tellus. Den såg ut som en fotboll, men det gick att spela. Jag har ju gjort över 50 matcher den här säsongen om man räknar med landskamperna med Finland så det är är rätt ok ändå.
Några höjdpunkter med IFK som sticker ut lite extra?– Det finns många höjdpunkter. Som att vi har såelat så många jämna matcher den här säsongen där ett litet misstag kan avgöra. Sånt är så häftigt. Sen var åttondelsfinalen absolut en höjdpunkt. Man vinna en slutspelsserie.
Den 23 april firar Aaltonen sin 30-årsdag och efter en säsong där han både fått göra VM-debut för Finalnd och spela slutspelasbandy i Sverige så kan man säga att han är på karriärens topp.
Det leder oss osökt in på framtiden och hur han ser på den. Och vad bygget av en bandyhall skulle betyda för hans framtid i IFK Motala.
Har du inskriivet i ditt kontrakt att du kan bryta det om det inte byggs en hall?– Jag har ingen sådan klasul. Men sen är det ju avgörande för hur länge man kan hålla på. Det blir ju så mycket lättare för kroppen om du tränar i en hall. Här står du ute och det blåser rakt igenom dig och när det är blött så blir skydden tunga. Så kroppen tar mycket mer stryk än om du tränar i en hall där det alltid är samma temperatur. Men jag har inga planer på att flytta. Motala är en skön stad med mycket trevligt folk, säger han och tittar sig runt i det tomma omklädningsrummet.
Ler sen det leende som han för det mesta har på läpparna och säger:
– Sen är ju IFK, hela klubben, en stor del till att man trivs så bra. Det är så många bra människor här. Det är aldrig några sura miner när man kommer hit. Sånt får man så mycket energi av.
thomas.augustsson@ostmedia.se