3–3 blev det, efter 2–0 i paus för IFK Motala och sammanlagt tre tappade ledningar för hemmalaget.
Det var just det som grämde Jussi Aaltonen. Att man tappade segern.
– Som jag sa, innan match hade vi varit jättenöjda med en poäng om nån sagt att vi skulle få det. Men när man tappar en ledning med bara några minuter kvar på ett skitmål, nä då känns det bara tungt.
IFK hade ledningen med både 1–0 och 2–0, det första efter mål av Philip Florén i friläge, det andra när Jonas Enander satte sitt första elitseriemål för IFK Motala ur dålig vinkel efter underbar passning av Kasperi Hirvonen.
Men Hammarby kom ifatt efter paus, båda målen på hörna. I det läget hade gästerna hårt tryck mot ett pressat IFK, bland annat på grund av flera hemmautvisningar, men utdelningen kom inte.
Eller det var snarare så att Jussi Aaltonen stod i vägen.
– Nja, jag vet inte. Jag hade gärna räddat båda poäng åt oss, sa han och log.
I alla fall, i den värsta pressen från Hammarby kunde IFK, i ett av få anfall, sticka upp och sätta 3–2.
Även denna gång var det Jonas Enander som kom ut i ganska dålig vinkel, nu på passning från Viktor Spångberg, men även ur dålig vinkel går det att göra mål.
De sista minuterna av matchen blev en enda lång kamp på en hoppig is och det blev en fast situation, en hörna, som till slut gav utdelning.
David Pizzoni Elfving gjorde precis likadant som vid sitt första hörnmål, rakade in bollen, till 3–3.
– Det är inget riktigt bra skott, därför känns det tungt att släppa in den bollen. Men å andra sidan hade de rätt många bra lägen innan dess som vi lyckades lösa, så när man ser tillbaka på den här matchen om ett tag så kanske vi kommer vara nöjda.
Han funderade lite och fortsatte:
– Det är ju ändå ett av världens bästa lag vi just har mött.
Själv säger han att formen är okej. Vem kan förresten protestera mot det efter att han fått betyget "lysande" i vår bedömning.
– Ja, jo men det känns bra. Det är betydligt roligare än förra säsongen när jag bara kunde vara med andra halvan.
Ett problem med hjärtat satte stopp då och det var först på slutet av säsongen som han var tillbaka. Nu kör han för fullt och har VM för Finland som ett av sina stora mål den här säsongen.
– Alltid roligt att representera sitt land, men än så länge är ingen trupp uttagen. Först ska vi spela en turnering i Rättvik om några veckor och vi får väl se om jag kommer med där först.
Med tanke på hur han spelade på onsdagskvällens lär det mesta tala för att finns med.