– Jag vet inte vad jag ska säga, jag har inga ord.
Hon behövde inte säga nåt. Det syntes i hela ansiktet hur glad och lycklig hon var efter att ha vunnit guldet efter en oerhört rafflande final mot klubbkompisen Inez Jakobsson Hofer.
– Hur jag ska fira? Jag vet inte.
I finalen gällde det att komma först till sex poäng där man sköt tre pilar i varje omgång och där vinnaren av varje omgång fick två poäng.
Om man var lika i omgången fick man en poäng var.
Efter tre omgångar stod det 1–5 med Almas siffror först och allt talade för ett guld till Inez.
Men.
– Jag kom på en bättre taktik där jag kunde slappna av mer och då satt pilarna bättre.
Alma vann de två kommande omgångarna och utjämnade matchen till 5–5. Det betydde särskjutning med en pil var där bästa pil vann guldet.
– Jag var så himla nervös innan och kunde inte tänka så mycket, sa Alma. Jag tror att jag sköt först av oss två. Eller jag vet inte. Men när jag såg att min pil var bättre blev jag bara så glad.
Alma började med bågskytte för bara ett år sen och berättade hur det gick till:
– Jag hade testat en del andra sporter förut men tyckte inte det var så kul. Men sen skulle en kompis börja skjuta, jag följde med och fastnade direkt.
Kompisen heter Cornelia Ludvigsson och de två möttes faktiskt i kvartsfinal där Alma vann med 6–2.
Men Cornelia var nöjd med dagen ändå. Att hon tävlade på hemmaplan och hade många som var på plats och tittade på just henne bekymrade inte alls.
– Det tänker man inte på när man skjuter. Jag tycker det är jättebra att tävla här hemma för då känner man igen sig och behöver inte bli så nervös.