Att rapportera sin träning känns ligga i tiden. Det är busenkelt att notera och registrera allt man gör i olika appar och bärbara datorer i telefoner. Sedan är det bara att lägga ut både fakta och bedömningar av sig själv på sociala medier.
Det blir roligt, man får bekräftelse av sin omgivning och får självförtroende. Man känner sig duktig.
Men när det gäller träningsdagbok, är det egentligen inte annars mest en kommunikation med sig själv? Som den gamla sortens dagbok? När man skrev till sig själv och ingen annan skulle få läsa?
Jo, kanske är det mer så.
– Man behöver inte jämföra sig med andra, och behöver inte tävla varje pass. Den bästa formen ges av den bästa kontinuiteten. Man blir hel och frisk och kommer i form bäst med långsiktighet, säger Joachim Willén.
En träningsdagbok kan vara enkel. Kan räcka med att bara skriva upp alla pass man gör. Efter det får man en bild av hur träningen går. Om man lägger in rätt antal vilodagar över tid och att man inte kör för hårt.
Träningsdagboken är som bäst om den är både objektiv och subjektiv. Det vill säga att man både skriver all fakta, men också gör ett litet omdöme själv hur det gick och hur det kändes.
– Man kan ha en sur gubbe, rak mun eller glad gubbe. Tre nivåer kring allmänna känslan. Många fastnar på fakta och exakta tider och distanser, men om jag får välja en sak så är faktiskt det subjektiva omdömet, känslan, viktigare än fakta, menar Joachim Willén.
Triathlontränaren ger råden att skriva en liten kommentar till varje pass och sedan en sammanfattande kommentar efter varje vecka.
– Då lär man sig vad som fungerar och man gör färre misstag. Man ska tänka långsiktigt över tid. Det gäller att hitta en rytm och vänja kroppen. Om man börjar lätt så märker man att kroppen är fantastiskt anpassningsbar, men man måste lyssna på den, säger Joachim Willén.
47-årige Willén har nu varit tränare på triathlongymnasiet i Motala i 15 år. Före tränarkarriären var han själv aktiv som proffs, med OS-deltagande i Sydney och placeringar som topp tio på EM och topp 20 på VM.
I sin ungdom skrev han inte träningsdagbok, men han lärde sig och gjorde det med tiden. Han tycker att alla ska göra det, motionär som elit.
– Så här i efterhand kan jag se att jag borde tränat annorlunda. Jag skulle tränat mer lätt och mer volym, men med mindre intensitet, säger han i backspegeln.