I lördags var jag på cykel-SM i Lekeryd. Där låg jag i diverse olika diken, på alla möjliga konstiga sätt, för att försöka få några bra bilder. Om jag lyckades? Kanske, men inte lika bra som Maifs cyklister.
När jag åkte dit hoppades jag på åtminstone någon medalj, så resan inte var förgäves. Men varken jag eller cyklisterna själva trodde på förhand att det skulle bli guld. Det blev tre guld. Anna Söderqvist, Karin Söderqvist och Jacob Ahlsson vann alla respektive klass. Och så ett brons för Hugo Forssell på det. Snacka om succé för Motala AIF!
Cykling är för övrigt en perfekt publiksport så här i coronatider. I start- och målområdet fick inga åskådare vara, men ute i skogen, längs med banan, spred folk ut sig för att heja på. Det blev en härlig stämning.
Men fortfarande är det publikförbud, och i de flesta sporter går det ju inte att titta på från skogen. Det är så klart tråkigt utan liveidrott, men kanske är det inte bara av ondo. De senaste veckorna har jag sett mer spontanidrottande än kanske någonsin tidigare.
På skolgårdarna spelas det basket varenda kväll. I Bondebacka och Fålehagen är det nästan alltid full aktivitet på discgolfbanorna. Motionsspåren och utegymmen används flitigt, och trots att Vätternrundan ställdes in har det varit mycket cyklister på vägarna. Och så spelas det mer fotboll än någonsin tidigare.
Jag tror att en av anledningarna kan vara att många tvingas fira semester eller sommarlov hemma. Eller just bristen på liveidrott. Det är kul att se så många som samlas för att tävla och idrotta.
När man tänker på det finns det ju många sporter man kan utöva utan att betala en krona. Visst, utrustningen kostar, men annars är det inga problem. Jag själv spelade häromdagen på en av Motalas tennisbanor på asfalt. Det funkar ju utmärkt.
Kanske kan de tuffa och tragiska tiderna vi lever i göra gott på något sätt. Som att folk får upp ögonen för det som går att göra på nära håll. Det räcker med att samla ihop ett gäng, ta en boll och gå till närmaste basketkorg. Spontanidrott är viktigt på många sätt, för folkhälsan och integrationen i samhället. Det jag gillar är att alla kan delta, med sina förutsättningar.
Och så är det ju förbaskat roligt!
Nu efter helgen är jag ledig en dag. Om jag ska spela lite boll? Inte alls omöjligt.