Idrotten är en del av samhället, ibland beskriven som ett samhälle i miniatyr. Då finns förstås drogen kristall även bland idrottsungdomar.
– Vi ser kristall överallt. Framför allt i lagsporter har vi sett det. Men idrotten är också en skyddsfaktor mot det här. Vårt råd är att hjälpa och inte avvisa om man upptäcker det här i sin förening, kontakta föräldrar, säger Karin Ahlund på Minimaria, mottagningen för unga med skadligt bruk.
På onsdagen var det idrottsfrukost i Motala, en samling arrangerad av RF-Sisu Östergötland. Ledare från alla delar av idrottsrörelsen var representerade. Huvudpunkten var Karin Ahlunds mini-föreläsning om situationen kring kristall, och Anna Thörnqvist, samordnare för kommunens drogförebyggande arbete, pratade också om ett förslag på policy kring alkohol, narkotika, doping, tobak och spel som föreningar kan ha.
Karin Ahlund pratade om kristall som en lömsk upp-piggande drog där det under ruset ges ett välbefinnande. Men där det snabbt blir tomt och jobbigt efteråt, till en självmordsliknande tillvaro. I början kan det också vara reapris från säljarna, men där det efter hand blir riktigt dyrt när behovet och beroendet ökar.
– Redan efter två-tre månader hamnar ungdomarna hos oss, menar Karin Ahlund.
Kristall har ökat särskilt mycket i Östergötland, är bedömningen.
– Vi vet inte varför det ökar, handlar troligen om tillgänglighet. Att man lyckats sälja in det, säger Ahlund.
– Det går snabbt via snapchat, säger Anna Thörnqvist.
Hur ska man motverka det?
– Genom gemensamma krafter, att socialen och polisen och föräldrar kan samarbeta, säger Karin Ahlund.
Kostnaden för drogen beskrivs som 150 till 400 kronor per gram till en början. Användningen kan vara något gram för en helgs bruk. Men sedan accelerar det och det finns fall som behöver använda upp till 18 gram per dag.
– Ett tips är att hålla koll på swishkonton gällande betalningar, säger Karin Ahlund.
Tipset till en närstående, som en idrottsledare eller förälder, är att visa intresse i största allmänhet för personen man kanske misstänker för droganvändning. Erbjud hjälp och visa att de är önskade som personer när de är drogfria. Avvisa inte. Försök inte vara expert, utan var bara en nyfiken och öppen medmänniska.
– Många som kommer till oss är besvikna på vuxenvärlden, att ingen har ställt frågor och att ingen har sett dem, säger Karin Ahlund.