– Jag vill nog inte tänka på hur mycket pengar jag lägger på att spela padel. Men det är mycket, säger förskolläraren när vi träffas på Norra skolans skolgård.
När man säger till sina barn att man ska göra en intervju på deras skola och ber dem att gissa så finns det några att välja mellan. Det finns lite sportfolk på Norras idrottsprofil. Som Simon Karlsson och Rickard Göthberg, och Alexander Magnusson-Glaad på Zederslundsskolan intill.
Josefin Karlsson, som förbereder barnen på Norra för den riktiga skolstarten kan vi säga när hon har förskoleklasserna, är en spännande profil med fötter i flera städer, flera sporter och flera tidsepoker.
Om vi börjar med hennes jobb så har hon utbildat Motalas barn i 20 år nu. Frågan är om barnen rör sig mindre nu än då.
– Det är en härlig ålder jag jobbar med, roligt att följa barnen uppåt efter att jag haft dem. Men nej, jag vill väl inte säga att det förändrat sig så mycket. Några rör sig massor och några rör sig lite. Det är möjligt att klicken som rör sig lite har blivit större.
På Norra skolan är det extra idrottstimmar och det märks på hela atmosfären på skolgården. Planer och bollar och ytor för att sporta. Det ska aldrig vara långt till rörelse.
När Josefin Karlsson själv växte upp i Vadstena blev det handboll, precis som för bröderna. Hon säger att det berodde på skolhandbollen som gav möjlighet att prova på. Sedan hamnade hon i målet och A-lagsdebuterade i VHF som 16-åring.
Tio år i A-laget gjorde hon och var med ända till division 1. När Vadstena sporthall var knökfull i kvalet våren 1998 var hon en av hjältarna.
– Vi hade många bra spelare och ett väldigt go. En del hade inte ens gått ut gymnasiet och det gjorde att de var kvar. Det är ofta problemet, att spelare lämnar stan när de gått ut skolan eller ska plugga vidare.
Efter 40 gjorde Josefin Karlsson comeback i VHF och spelade både i trean och tvåan. Det var roligt att få testa på det igen. Nu är hon också med i VHF på nytt sätt när sonen spelar i ett av pojklagen. Cirkeln sluts med hemorten och moderklubben.
– Men jag är mest chaufför, säger hon och ler.
Den egna idrotten nu handlar om flugan padel. Karlsson spelar passionerat trots att hon inte är en gammal racketspelare. Hon lär sig från scratch. Hon har både nytta och inte nytta av sin historia som handbollsmålvakt.
– Jag reagerar snabbt, men ibland fångar jag bollen, säger hon.
"Jossan" spelar i Motala, favoritbanorna är på gamla delen av Pdl Motala, men även i Vadstena och Mjölby. Hon spelar mellan två till sex gånger i veckan. Ibland med jobbarkompisen Carolina Törnqvist och ibland med handbollskompisen Sandra Landström.
– Padel är perfekt för en tävlingsmänniska. Det är inte lätt att hitta tävling i lag i den här åldern. Man utvecklas, säger 46-åringen.
Varför är padel så populärt?
– Det är socialt, man lär känna väldigt mycket folk. När det inte är corona så hänger man kvar i hallen, man är kvar och äter. Men framför allt är det tävling som lockar, säger målvakten som har haft lektioner med Motalas bäste spelare Martin Axén och lärt sig lite om bollträff, hur man håller i racketen och tålamod.
Skidåkningen är en annan sport som Karlsson håller högt, och även där motionerar hon ihop med Sandra Landström i Motalaspåren och målet för duon är spektakulär.
– Jag skulle vilja åka Marcialonga. Jag längtar till Italien, säger "Jossan".