Men innan vi kommer till det så kan vi börja med att konstatera att det var en speciell dag på MVT-sporten i tisdags.
För aldrig tidigare har vi skrivit om två kvinnliga idrottare som blivit klara för OS på samma dag tidigare.
Och för mig som har följt både Stina Blackstenius och Maja Nilsson från början av deras karriärer så var det faktiskt en riktig känslosam dag.
Genom åren har jag pratat med dem otaliga gånger och det jag imponerats av, förutom att de är otroliga idrottare, är att de inte ändrats av sina idrottsliga framgångar.
Nu vet jag inte hur vanligt det är att toppidrottare svarar när en reporter ringer fem minuter efter en av deras största framgångar i karriären.
Jag vet bara att jag blev otroligt överraskad och rörd när Maja snyftande av glädjetårar gjorde det fem minuter efter att hon klarat OS-kvalgränsen och förklarade att gjort det för att hon sett att det var jag som ringde.
Det påminde mig också om den gång jag ringde Blackstenius fem minuter efter en match som hon gjort segermålet i. Hon svarade inte direkt. Men ringde två minuter senare och ursäktade sig med att det varit sånt liv i omklädningsrummet så hon gått ut för att ringa.
Så de är samma tjejer som de jag träffade i de tidiga tonåren då de drömde om att en gång vara på den nivå de är nu.
Som den 14-åriga Maja som berättade att hon skulle vilja hoppa 1.80 för då hade man minsann hoppat riktigt högt och att hon drömde om att någon gång få vara med i ett OS.
1.80 var det länge sedan hon hoppade och 5 augusti så infriar hon sin dröm.
En dröm som Blackstenius redan infriat och har en silvermedalj hemma i bokhyllan som minne av. Hon som varit magnifik i sina senaste landskamper. Leder både den allsvenska skytteligan och passningsligan och ändå inte var säker på att bli uttagen.
Vad är det då mer de har gemensamt? Jo, förmågan att vara som bäst när det gäller.
Om vi tittar tillbaka på Stina Blackstenius karriär så har hon lyft sig en nivå i varje mästerskap hon spelat i. Hon fick mig att skrämma slag på grannarna när hon gjorde mål mot USA i OS i Rio och jag skulle inte bli förvånad om hon gör det igen.
Och Maja, sista dagen för att kvalificera sig för OS. Sista chansen för att den där drömmen om OS inte ska få vänta i ytterligare tre år för att infrias. Då gör hon sitt livs tävling.
Magiskt!