– Det är salt, surt och beskt, allting på en gång, ler mamma innan hon själv går till sitt gympass på måndagen.
Lena Wiberg slits mellan olika känslor nu när hon följer och stöttar sina döttrar som båda är på den absoluta elit-toppnivån i sin sport.
Om vi tar lillasyster Nina Koppang först så lånade Lena och Ninas pappa Nils Koppang hennes lägenhet i Göteborg hela helgen. Brorsan Oscar Blackstenius var också med i Göteborg.
Det betydde att trion såg Sveriges två första VM-matcher på plats i Scandinavium.
Det var succé för Koppang, till vardags proffs i Sävehof, när hon i ny position som högersexa krutade in sex mål. Däribland en konstskruv. 36-24 blev det mot Kina i premiären.
– Där fick hon visa en annan sida, säger Lena Wiberg glatt.
På söndagen fortsatte det med 26-18 mot Senegal, men då fick inte Nina spela. Hon är på papperet trea på huvudpositionen högernia.
– Sverige var lite darriga i går, men jag hoppas att laget växer in i turneringen, säger Lena.
Hur mycket tror du Nina kommer att få spela?
– Ingen aning. Det blir spännande att se, säger Lena Wiberg som jobbar nu i början av veckan och därför inte är på plats på tisdagens match mot Kroatien. Men Nils Koppang är där.
– Jag är på plats på torsdag igen, säger mamma.
I Scandinavium i fredags fick Lena följa storasyster Stina Blackstenius snömatch i Nations league. 0-1-förlusten mot Schweiz borta gjorde att Sverige missade OS.
– Det var ledsamt, säger Lena som tycker att damturneringen i OS borde innehålla fler lag.
Nu blir det lättare att följa Stina på tisdagen då Sveriges sista match mot Spanien borta går senare än handbollen. Det överlappar bara någon kvart då hon får ha dubbla skärmar.
Det är en viktig match, eftersom Sverige riskerar att åka ur sin nivå i Nations league.
– Det är vinna eller försvinna, säger Lena Wiberg.
Vad säger du om fotbollslandslaget?
– Det har varit ett slitsamt år. Jag har aldrig varit med om att det varit så många turneringar, matcher och så många och långa resor. VM, Champions league och Nations league, med mera. Efter det här har Stina tre matcher med Arsenal, sedan blir det lite ledighet och vila.
Lena Wiberg var själv inte på plats i Australien när Stina tog VM-brons, men familjen i Brisbane som hon var au pair hos 1986-1987 var det. De fick biljetter och satt som Stinas anhöriga.
– Sverige mötte ju Australien i den matchen, så de hade sina Australientröjor under. Det är kul att hålla kontakt, säger Lena.