Just nu pågår O-ringen i Sälen för fullt. Med karta och kompass springer tusentals barn, ungdomar och vuxna i Sälenskogarna för att finna ett mål. En vitorange tygtriangel.
Parallellt pågår en debatt om barn, ungdomar och vuxna som jagar ett annat mål runt om i världen med något fler deltagare än vad O-ringen har för stunden.
Det påminner en smula om orientering. Med karta och kompass ränner de runt på gator och torg och ställer till kaos för brandstationer, tågförare och oskyldiga civila vars tvättstugor har blivit en del i jakten på målet. Målet som stavas Pokémon.
Alex Schulman vill omyndigförklara människor som hittar kärleken via det här fenomenet. Största anledningen verkar vara att de stör honom när han sitter vid sitt lokala bageri på Gotland och dricker sitt morgonkaffe. "Pokémon Go är dum-i-huvudet-samhällets slutstation. Vi kommer inte längre nu" konstaterar han i Expressen 24/7.
Att jag ens bryr mig om vad ägaren till Sveriges största uppmärksamhetsbehov tycker i ämnet är störande i sig. Men en sak är säker. De han tycker ser "korkade ut" är inte ett fåtal individer. Bara i USA är det ca 20 miljoner som dagligen spelar Pokémon Go. I Sverige går det inte en sekund utan att det skrivs om det nya fenomenet.
Vi kan tillåta oss bli förbannade över Pokémonjägarna. Vi kan också se möjligheterna till att få folkhälsan på frammarsch.
Det viktiga nu är att det här inte blir en fluga. Att föräldrar som för första gången ser sina tonåringar gå ut självmant inte behöver hitta dem i källaren igen framför datorn och här fyller Björn Eriksson, ordförande för Riksidrottsförbundet, RF, en stor roll.
Jag har ingen aning om hur det går till när man ansöker om att få bli en idrott i Riksidrottsförbundet men Björn borde själv gå ut och uppmana folk att starta upp föreningar med stadgar och tävlingsregler och bli medlemmar i RF.
Där kan RF sedan samla dem under ett årsmöte och komma överens om tävlingsformerna. För Björn borde det här vara högst upp på dagordningen kommande månaderna efter att alla styrelseledamöter är tillbaka från semestern. Ta vara på det här nu och gör något vettigt av det.
För det är trots allt inte så långt ifrån orienteringen ändå. Man har ett mål, man har hållplatser på vägen. Man har en karta och kompass. Skillnaden är att istället för att klämma hål på ett papper när man väl är framme vid hållplatsen så kastar man interaktiva bollar på en figur.
Kasta bollar har människan gjort i evigheter. Och figurerna har varit runda, fyrkantiga med nät och avlånga. Bataljer har avgjorts på en brottningsmatta och med hjälp av svärd i evigheter.
Varför inte låta barn, unga och vuxna få tävla i att kasta bollar på Pokémons och göra upp i olika bataljer? Det enda som skiljer det åt från dagens sporter är en liten, liten glasruta i handen. Som vilket redskap som helst?
Ta ditt ansvar och framförallt – se möjligheten Björn Eriksson. Ta in Pokémon Go som en tävlingsgren i Riksidrottsförbundet redan till hösten!