Nådens år 2021 kan läggas till handlingarna. Skrivas in i historien som.....
Ja, jag skulle väl tro att både 2021 och den tid vi nu lever i inte kommer beskrivas som den ljusaste tiden i mänsklighetens historia.
Men nog finns det ljusglimtar från det här året som i alla fall jag kommer minnas i många år framöver.
Exempelvis så kommer jag för alltid komma ihåg den 29 juni 2021.
För det var en historisk dag i vår lokala idrottshistoria. För aldrig tidigare har två tjejer från Motala/Vadstena blivit klara för ett Olympiskt spel på samma dag.
Men nu hände det. Stina Blackstenius presenterades som en av spelarna i damlandslagets trupp och i Halmstad klarade Maja Nilsson OS-kvalgränsen bara några timmar innan kvaltiden var över.
Det där ögonblicket sitter som fastpräntat på min hornhinna. Jag kan höra MVT-sportens vikarie Jonathan Häggström Wedding fråga vilken tid Maja skulle hoppa.
Känna stressen att logga in när jag upptäcker att jag tagit fel på tiden för när höjdhoppet ska avgöras i lag-SM-finalen.
Se som från utifrån hur jag lyckas få igång streamingen precis lagom till Maja ska hoppa.
Mumla "Hur högt är det" utan att få svar när hon tar de sista stegen i ansatslöpningen. Skrika rakt när hennes reaktion över att ribban ligger kvar fullständigt vrålar ut svaret på hur högt hon just hoppat.
Att hennes tränare Yannick Tregaro svarar när Jonathan ringer mindre än en minut senare och att Maja gör det direkt, efter att hon först ringt mamma, när jag ringer gör det hela till en upplevelse som jag aldrig lär glömma.
Ett annat minne som jag kommer bära med mig är också kopplat till OS. Nämligen Vadstenabornas hyllning av Stina Blackstenius när hon kom hem till Vadstena några dagar efter finalen i Tokyo.
Och det jag minns alla mest är nunnorna Moder Maria och Syster Maria som deltog i hyllningarna och berättade att de skjutit på bönen för att inte missa något av finalen.
De tillade att de trodde att deras förbundskapten hade förståelse för det.
Det är sånt som i alla fall får mig att le och bli varm inombords.
Sen behöver det inte alltid vara placeringen eller resultaten som gör att ett minne blir extra speciellt.┣@Historien bakom spelar också en viktig roll.┣Ta bara Sara Forssell som de senaste åren kämpat med körtelfeber och diagnostiserats med diabetes.┣Att då ringa henne och få höra hennes glädje efter att hon krossat sitt personliga rekord i slägga och slutat sexa i finalen i U23-EM.
Ja, då blir det lätt lite fuktigt i ögat.
Även om det den senaste veckan har varit lite sjukdom i IFK Motala bandy så är det inte det som gör att deras insats under hösten är något som jag också kommer minnas 2021 för.
Istället är det deras envisa strävan att säsong för säsong ta ett steg framåt. Varje spelares totala hängivenhet till att sätta laget före jaget i alla lägen som imponerar på mig.
Hur långt det till slut kommer räcka och om det en säsong som vi kommer minnas i evighet står skrivet i stjärnorna. Men förbaskat kul har det i vilket varit att följa IFK under den första halvan av säsongen.
Nu väntar ett nytt år och mängder av nya idrottsupplevelser.
Vad jag hoppas mest på?
Självklart samma sak som alla andra. Att denna förbaskade pandemi ska försvinna så att vi kan återgå till ett liv utan restriktioner.
Gott Nytt År!