Jag satt och sippade på en öl i lördags kväll när en av mina närmaste vänner skickade ett sms.
”Vilket jävla mål”, stod det.
Förvirrat undrade jag vilket han menade. Det görs ju några mål en lördag när ligafotbollen rullar som bäst och jag hade inte sett något.
”Zlatan” svarade han kort.
Jag halade fram telefonen och letade upp ett klipp på nätet. Sedan dess kan jag inte sluta kolla på det där målet mot Bastia.
Att med ord beskriva hur det gick till är egentligen ovärdigt, konstverk måste ses med egna ögon. Så är det med väggmålningar av Da Vinci. Så är det när Zlatan Ibrahimovic gör klackmål.
Men – för er som inte har sett det (ni måste se det) får jag göra ett försök. Ett inlägg från höger touchar på en spelare och går högt upp i luften innan bollen dimper ner mitt emellan straffpunkten och målområdet. Zlatan håller undan en motståndare med kroppen samtidigt som han slänger upp högerdojan i axelhöjd bakom ryggen. Träffen med klacken är perfekt och bollen flyger in i bortre gaveln.
Vackert, fantastiskt och omöjligt. Det går inte att göra ett sådant mål.
Få skulle ens få tanken att försöka sig på den aktionen, ännu färre skulle på allvar tro att det var möjligt att göra mål.
För Ibrahimovic själv var det bara ”det enda sättet” att få bollen i nät.
Jag ser det som en ynnest att ha fått uppleva hela Zlatans karriär. Från den allsvenska debutvåren i Malmö till drömmålen i Paris.
Saknaden blir självklart stor när han lägger av om några år. Men det är inte säkert att det blir ett långt tomrum utan svenska världsstjärnor i fotboll.
När Zlatan debuterade i A-landslaget hade Ali Suljic inte ens fyllt fyra år. I helgen gjorde Motalakillen mål i VM-debuten i Förenade Arabemiraten.
Sverige vann mot Irak med 4-1 och förutom Suljic var det ölänningen Gustav Engvall och AIK-spelaren Anton Jönsson Salétros som hittade nätet i den historiska matchen.
Sverige har aldrig tidigare kvalificerat sig till ett U17-VM på pojksidan och det säger ganska mycket om nivån på prestationen det här svenska landslaget har gjort.
Det kommer inte någon ny Zlatan. Ingen fotbollsspelare är som honom.
Men det kanske kan bli en Ali, Gustav eller Anton i stället.
Och det kan nog bli ganska roligt det också.