Kramp.
Det har det varit fokus på efter att Sveriges damer kryssat i premiären mot Nigeria i fotbolls-VM borta i Kanada. Svenska olympiska kommitténs (SOK) chefsläkare Bo Berglund gick ut och menade att orsaken till att flera av de svenska spelarna fick kramp var att de är för dåligt tränade. Hur det är med den saken har jag ingen aning om. Men skulle det vara så att det svenska landslaget inte är tillräckligt tränade så är det givetvis oroväckande.
Än mer oroväckande var dock att det svenska spelet också såg lite krampaktigt ut. Hade Nigerias målvakt varit i klass med Hedvig Lindahl i den svenska buren så hade Sverige inte fått någon poäng alls.
Förbundskapten Pia Sundhage pratade efteråt om att det var positivt att spelarna sprang och kämpade. Jo, det vore väl fan om man inte hade gjort det i en VM-premiär.
Natten mot lördag, 02.00 svensk tid, väntar nu USA i nästa match. En på papperet betydligt tuffare uppgift där det lär krävas att Sverige lyfter sig både ett och två knäpp.
USA lär vara favoriter men faktum är att senast lagen möttes, Algarve cup 2014, så vann Sverige med 1-0. Och när de ställdes mot varandra i VM-gruppspelet 2011 så blev det seger med 2-1.
Så Sverige kan absolut rubba USA. Men då krävs det som sagt att de får igång spelet. Både offensivt och defensivt. Vi får hoppas att nervknutarna som kan ha spelat in i premiären mot Nigeria nu har löst upp sig.
För det lär krävas att de presterar på topp. Speciellt så måste de som ska tongivande i det svenska laget kliva fram och vara just det. Jag vill se mycket mer av Carolin Seger och Lotta Schelin än vad jag fick mot Nigeria. Det är de båda som ska driva på och vara motorn i det blågula maskineriet.
Jag hoppas att de gör det. För jag vill gärna se att rubrikerna på lördag handlar om en svensk bragd istället för kramp.